Oj vilket långt avbrott det har blivit i bloggandet!
Under tiden har kommentarer ackumulerats och jag skulle vilja kräka ur mig allt på en gång. Men då hade det förmodligen blivit ganska oläsligt. Och kladdigt.

Faktum är att jag mest blir förbannad av att följa nyhetsflödet i Sverige.

• Det handlar om folk som inte har något att göra och därför terroriserar ett helt bostadsområde vid namn Rosengård.
• Det handlar om personer som får tre års fängelse för piratkopiering medan misshandelsfall, våldtäkter och annat blir tilldömt betydligt lindrigare straff (jo jag vet att pirat-snubben hade sålt sina kopior vilket naturligtvis är fel, men straffskalan är åt helvete).
• Det handlar om arbetslöshet som jag, tack och lov, inte själv är drabbad av, men som drabbar många andra väldigt hårt.
• Det handlar om folk som tror de är värda stora bonusar och miljonlöner. (Visst ska chefer få lön för mödan. De har ett stort ansvar för företaget. Men vad fan ska de göra med alla miljoner?)

Man känner sig maktlös.

Orten där jag bor eskalerar brottsligheten p.g.a. dålig polisiär närvaro. Otryggheten växer sig starkare och man fattar inte varifrån alla oärliga personer kommer från.
Inbrottstjuvar, våldtäktsmän, misshandlare, rånare och annat löst klientel.
Varför är det så svårt att skilja på mitt och ditt? Varför få för sig att skada andra människor eller egendom?

Har dessa oärliga och hemska personer blivit tappade på huvudet när de var små? Isåfall rör det sig om många bucklor i golv runtom i landet…

Jag hoppas och tror att ni som läser denna bloggen inte är träffade av min ovanstående utpekning.

Vi betalar mycket skatt i detta land och ändå känns det som vi får väldigt lite tillbaka.
Bara en sådan sak att vissa skolor inte serverar mjölk till barnen varje dag p.g.a. kostnadsskäl. Det är befängt. Ansvariga politiker, vare sig det är nationell- eller kommunalnivå, bör skämmas.