Det är svårt, ja t.o.m. omöjligt att göra alla till lags. Ändå försöker man. Man blir t.o.m. besviken när man misslyckas, trots att det från första början var dömt till att göra det.
Ju mer man försöker anpassa sig mot andra, desto mer förlorar man av sig själv.
Jag har detta problemet. Jag försöker se till att alla i min närhet har det bra och mår bra. Trots att det inte är mitt ansvar.
Om jag för en stund börjar tänka på mig själv lite mer, då känns det inte bra efter ett litet tag.
Jag anpassar tider till andra personer, jag anpassar resor mot andra personer, jag kan t.o.m. få för mig att anpassa intressen mot andra personer.
Jag säger inte att man ska strunta i alla andra och bara köra på sitt eget race utan att titta runt omkring sig, men det får inte drivas till en punkt där man blir helt beroende av vad andra gör och inte gör.
Jag ska försöka bli lite mer lagom och bry mig lagom om andra. Men ändå ta mig tid till mig själv.
Detta blogginlägg får bli avstampet.
Det låter som en bra plan. Jag lider själv av liknande inställning – jag anpassar mig efter andra så till den grad att jag ibland glömmer bort att leva själv.
Även jag har kommit till den punkten då jag inser att det inte är "själviskt" att prioritera sig själv emellanåt, för jag vet ändå att jag gör så mycket för andra att det väger upp eventuella egotrippar.
Man måste tänka på sig själv. Det är skillnad på att vara ego och att vara medveten. Ego, det är när man aldrig prioriterar nån annan, och varken du eller jag är sån skulle jag tro.
Håller helt med Klumpesnusk, Klumpesnusk stal orden ur tangenterna för mig :) LYCKA TILL!