Jag har fortsatt att gräva inom samma ämne som mitt förra inlägg (inte favoritbilden utan inlägget före). Ämnet är pedofili än en gång m.a.o.
Jag tittade på dokumentären ”A Place for Paedophiles” av och med den brittiske journalisten Louis Theroux.
Han besöker en institution i USA som ska vara till för att vårda sexualförbrytare, många av dem pedofiler.
Och min känsla efter att ha sett dokumentären är att jag kanske hade fel i mitt förra inlägg. Eller rätt.
Jag får känslan att pedofili är inte botbart. Man kan alltså inte genom terapi, elchocker, piller eller operation ”ta bort pedofilin” ur dessa förbrytare.
En av männen i dokumäntern har kommit långt i sin behandling och ska släppas ut i ”friheten”, eller i alla fall försöka introduceras i den riktiga världen än en gång.
Samme person har också prövat kemisk kastrering (piller) och tyckte att det fungerade så bra att han valde att göra en kirurgisk kastrering.
Kastrering är en metod som kanske fungerar. Kanske inte.
Och det är kanske här pudelns kärna finns. Om man en gång fått tag på en pedofil, vågar samhället spela spelet och se om han/hon utför ett brott än en gång?
Visst kan samma ”gambling” iakttas angående mördare. Det finns en chans att mördaren mördar igen.
Jag tror och hoppas att pedofiler kommer att kunna få en medicin som minskar deras intresse för sexualisering av barn.
Våra hjärnor är ett stycke kemisk cocktail som kan påverkas av kemikalier. Ju bättre vi blir på detta, desto mer exakta psykiska störningar kommer vi kunna kontrollera.
Förhoppningsvis med minimala biverkningar.
Problemet med detta är att det säkerligen kommer att användas i dåliga syften också.
Framtidsvision:
Hitler 2.0 kommer ge piller till alla musikaliskt begåvade så att de blir totalt talanglösa, bara därför Hitler 2.0, som råkar vara president i Ryssland år 2143, inte kan spela piano.
Det som skiljer pedofiler från resten av oss normala (ja, normala för helvete!) är att de lustar efter personer som ännu inte vet sitt eget bästa.
Oavsett hur individuell ett barn är så har det inte ansvar för sina handlingar. Socialt och biologiskt sett så kommer barn vara i underläge, både fysiskt och psykiskt (ergo, de kan med lätthet manipuleras/tvingar till saker de inte vill eller förstår).
A och O i sex är en gemensam förståelse för vad som gäller. Inget tvång, inget oväntat. Vuxna människor som förstår konsekvenserna, och förstår fullt ut vad man ger sig in på. Barn, oavsett hur intelligenta, förstår sällan fullt ut vad sex betyder.
ergo, en pedofil lustar efter någon som inte kan försvara sig själv. Längtar efter någon som inte kan säga nej. Vill ha någon som inte är mogen nog att bedöma vad som får och inte för göras med kroppen.
Med andra ord: Pedofil är en sexuell läggning. Men det betyder inte at den är acceptabel. Tvångsmässiga våldtäktsmän råkar också lida av en sexuell läggning som skiljer sig från normen. Ska vi sympatisera med dom?
Det ligger i samhällets intresse att förhindra allt beteende som skadar andra människor. Pedofili rankar ytters högt på listan.
Jag hoppas att din sympati för pedofiler inte håller i sig.
Jag hoppas att ditt hat mot människor inte håller i sig.
Att försöka tycka om sina medmänniskor, hur de än agerar, tycker jag är en mänsklig skyldighet.
Jag har kanske inte varit tydlig nog. Men jag tycker inte att man ska utföra övergrepp överhuvudtaget.
Men hat kommer inte lösa problemet. Pedofiler är också människor som vi ska försöka ta hand om. Likaså mördare, talibaner, våldtäktsmän och folkpartister ;-).
Hela bunten är människor som på ett eller annat sätt kommit snett i livet. Att hata dem löser inte någonting.
Att hata deras agerande är dock helt okej. Det är fritt fram. Go ahead! :-)
Jag har tyvärr ingen sympati för pedifiler, då jag själv råkat ut för en som barn.
Pedofiler är bara ute efter att få egen tillfredställelse – detta med förpubertala barn allt från åldern 0 – upp till puberteten.
Att känna sympati för en tex 60-årig man som vill spräcka underlivet på ett spädbarn är sjukt sjukt sjukt, inget annat än sjukt!
V:
Det är verkligen förskrackligt att någon ska behöva bli utsatt för ett övergrepp.
Men jag förstår inte varför det tjatas om sympati.
Jag har accepterat att pedofiler finns. Jag hoppas att vi kan komma på bra lösningar som gör att mindre antal övergrepp kommer ske.
Att jag inte känner hat för pedofiler, mördare, whatever är inte ett tecken på sympati, utan ett tecken på att jag vet att dessa personer är människor som jag och du, men som på ett eller annat sätt kommit fel i livet.
Jag tycker inte om deras handlingar.
Vem sade ett ord om hat?
Trevligt att du tycker att det är en skyldighet att försöka tycka om sina medmänniskor. Det får du gärna göra. Själv reserverar jag mitt gillande för dem som inte skadar andra.
Visst bör alla som verkligen vill få chansen att bättra sig, men i man måste dra linjen någonstans. Världen blir inte bättre för att man sitter och gullar med ALLA. Någonstans får man markera vad som är rätt och vad som är fel. Någonstans får man dra linjen över vad vi kan tolerera.
Jag drar linjen vid skadandet av oskyldiga människor. Detta betyder inte att man måste hata de skyldiga, men däremot ska jag inte acceptera deras beteende.
Det finns mycket ondska i världen. Ondska i den meningen att vissa människor känner ett behov att skada andra, oavsett om det handlar om våldtäkt, pedofili, eller misshandel, eller vad fan som helst.
Din linje passar alldeles utmärkt en person som aldrig utsatts för det.
-Killen som inte kan släppa sitt människohat(?)
Jag kontrade med en liknande mening som din, därav ordvalet "hat".
Du avslutade med en laddad mening och jag kontrade med en lika laddad.
Visst måste man dra gränser för vad som är rätt och fel.
Personer ska ta straff för sina brott.
Jag tycker att det är obehagligt att hatet mot pedofiler är så utbrett som det är och tror att samhället skulle må bra av att vi backar ett par steg.
Jag menar inte lindrigare straff, utan acceptans och försök till vård.
Du har rätt att jag aldrig utsatts för varesig våldtäkt, pedofili eller misshandel.
Men menar du att mina åsikter på så vis inte kan tas på allvar?
Kan vi inte kramas? :-)
En liten kram då…