Jag har inget problem med personer som ändrar åsikter eller uppfattning i olika frågor. Men jag stör mig på de som inte kan stå för att de ändrat sig.
Detta gäller självklart inom politiken, men även i privata relationer.
Ett fiktivt exempel kan vara en släkting som plötsligt säger att vaniljglass smakar hemskt, när han/hon bara för någon månad sen uttryckligen tyckte om vanlijglass. Följdfrågan därefter handlar självklart om huruvida personen i fråga har ändrat i åsikt (man vet hur läget är egentligen men ställer frågan ändå) och svaret blir: “Nä, så har jag tyckt hela tiden”.
(Jag vet inte om det är fel på mig eller om jag har dysfunktionella släktingar…)
1 kommentar ↓
Jag skulle tippa på att du har dysfunktionella släktingar
Sen å andra sidan är det många som lägger en prestige i att ha bestämda åsikter och man skall helst inte ge sina motdebattörer rätt på något sätt.
Jag tror att en del av fegheten som finns kring att stå för sina åsikter beror på att vi bla saknar debatt på schemat i den svenska utbildningen – Tyvärr.
Skriv kommentar