Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/hamzahydri/2262222632/

Julen är en trevlig tid som man alltsomoftast spenderar med familj och vänner.
Långväga släktingar kanske kommer på besök till julmiddagen, alla är jul-glada och ett lugn sänker sig över alla hus i hela långa landet Sverige.

Det är åtminstone så man önskar att det är.

Eller så är det en tid då man förväntas ge både kärlek, värme och julefrid, till personer som aldrig ger något värdefullt tillbaka.
Och då menar jag inte julklappar. Nej nej. Jag menar ett ”Tack”. En kopp kaffe. Lite av deras tid. Lite tacksamhet.

Jag är inte den som förväntar mig stordåd så fort jag varit snäll. Jag vill ha respekt tillbaka. Och den respekten förväntar jag mig behålla även när jag fortsätter hjälpa, fortsätter att vara snäll och fortsätter att ställa upp.
M.a.o. personer som man tror är vänner, men aldrig ger vänskap tillbaka.

Sådana personer torde vara lätta att bli av med. Man slutar vara vän och går vidare.
Men det är värre när det är släkten det handlar om.
Släktmedlemmar som alltid ger skit tillbaka trots att man alltid ställer upp för dem.

Släkten är verkligen värst.