Kära dagbok,
jag hatar verkligen macho-attityd.
månadsarkiv: januari 2011
Favoritbild (#107)
En ansvarsfull invandringspolitik
Jag vet. Det var korkat. Att skriva kommentarer på Aftonbladet är totalt lönlöst.
Men jag försökte ändå innan ikväll (klockan 19:34).
Jag fick för mig att kommentera på detta inlägget (http://blogg.aftonbladet.se/ledarbloggen/2011/01/vems-flyktingpolitik-for-egentligen) på deras ”Ledarblogg” som kommenterar de saker som utrikesminister Carl Bildt och dåvarande migrationsminister Tobias Billström hade sagt i ett möte med en amerikansk ambassadör. Deras kommentarer har blivit offentliga tack vare Wikileaks.
Självklart blir deras uttalanden nedslagna på alla sätt man kan tänka sig.
Och jag, min dumme jävel, ville vara med i diskussionen med en kommentar på detta blogginlägg.
Men min kommentar blev aldrig publicerad. Suprise, suprise.
Här kommer den därmed i bildform (jag tog en skärmdump innan jag skickade iväg den då jag anade redan på förhand att den inte skulle publiceras):
Jag vet. Den kanske var hård i tonen och mitt fuskcitat vad Bildt eller Billström inte hade sagt var väldigt hårt, men jag försökte att få fram en åsikt. Plus att jag hoppade på Aftonbladet för deras uselhet.
Hade jag varit en hatande nazist som skrivet att ”alla svartskallar ska dö” eller något annat efterblivet, då förstår jag denna diskussionscensur.
Men så var inte fallet. Jag pekade på att merparten av de 20 000 irakier som sökt asyl verkar ha fått det och att svensk media eviga diskussionsdödare bara ställer till med mer problem och gynnar Sverigedemokraterna.
Vad menar jag då med min rubrik: ”En ansvarsfull invandringspolitik”? Jo, jag tycker att vi i Sverige ska ha både invandring och flyktingmottagning. Invandring kan gynna landet ekonomiskt i längden, medan flyktingmottagning mycket väl kan vara en förlustverksamhet. Utifrån detta får man göra en budget som tar upp alla inkomster och utgifter i förväg (så gott det går).
Detta innebär självklart att det både kommer finnas personer som får hjälp i Sverige och de som blir utan hjälp. Och de som inte fick hjälp kan kanske få hjälp i något av våra grannländer eller annat EU-land.
Det gäller alltså att se till så att flyktingmottagningen inte blir en så stor förlustverksamhet att den drabbar andra delar av budgeten.
Ska det va så jäkla svårt?
Psst! Var inte orolig. Nästa inlägg blir fullt med kuk!
Kan jag trycka in Sydamerika i din Europa?
Tjat, tjat och mera tjat. Att det har tagits fram en ny instruktionsfilm till skolans sexualkunskap är information som nog nått fram till många personer med tanke på hur många olika mediautlopp som rapporterat om dettta.
Nu finns den tillgänglig på UR Play (http://www.ur.se/play/161302) och självklart har jag sett den.
”Sex på kartan”, som filmen heter, är 28 minuter lång känns den lite kort och de olika ämnesområdena betas av i en snabb takt. Jag antar att skolorna har riktig undervisning utöver filmmaterialet då den känns mer som ett visuellt komplement till undervisningen.
De som tagit fram filmen har ansträngt sig mycket för att få filmen att bli så multikulturell så att den nästan spricker. Men tack och lov så märkte jag inte av ordet ”religion” en endaste gång. Sex och religion har lika lite att göra med varandra som bygdens präst har att göra med rövhålet på 9-åriga Pelle. (Jag vet, hemskt skämt. Kontakta gärna bloggombudsmannen.)
Jag borde inte klaga på det visuella, med tanke på att jag inte kan teckna själv, men animationerna är lite stela och inte särskilt snygga. Men det är nog tur att den är ritad i Sverige istället för om de hade anlitat Japanska hentai-ritare. Hångel, avsugningar och onani skulle kommit i skymundan för bläckfisk-våldtäkter och bukkake.
Den svenska sexualundervisningen är nog hyfsad i jämförelse med andra länder. Iallafall var den väl okej om jag själv tittar tillbaka på 90-talet. Då var den lite kortfattad och borde varit mer utbredd under en längre period och i fler ämnen. Varför inte ha speciella mattelektioner med sex-tema? Svenskalektioner där man får skriva sexiga noveller? Eller för den delen gympalektioner där man kan… Oj. Nä. Kanske inte så lämpligt…
Läsarbilder: Karl
År 2011 har verkligen börjat bra för den här bloggen. Läsarbilderna har trillat in allteftersom, och här kommer den sista som jag har tillgänglig.
Skicka gärna in fler bilder, det värmer upp hela mitt sinne när jag ser att någon vill dela med sig av sina mest intima delar på det här sättet.
Och tänk på att ni inte behöver ha staken redo i ”påfågel-läge” för att få vara med. Slaka kukar går också bra! Jag ser gärna lite rumpor också!
Utöver det vill jag även nämna att det även går bra med det motsatta könet. Tjejer, om ni har kameran redo, ta en bild och skicka över ni får också vara med!
Här kommer då tre fina bilder på Karl som visar sin sköna stake och skriver att han hoppas att jag gillar det jag ser. Och visst gör jag det! Och det är säkerligen fler än jag som gillar bilderna och dess motiv!
Läsarbild: Anonym
Nu är det inte så många kukar kvar i inkorgen. Detta är den näst sista som jag har fått.
En anonym kille som gav mig beröm för bloggen, vilket jag självklart tackar för. Bilden som han delar med sig av är rejält smaskig.
Han verkar vara en ung man, men ni behöver inte vara oroliga; mailadressen han skickade bilden från skvallrar om att är över 18 år. Det är väl bäst att nämna det antar jag. Man vet ju inte vad folk får för sig nuförtiden.
Hur som helst: en välskapt kuk som jag gärna pryder bloggen med!
Dagboken: Vem är jag?
Jag skriver sedan ett tag tillbaka en egen privat dagbok. Det var egentligen inte tänkt att jag skulle dela med mig av det jag srkiver däruti, men jag fick för mig att det här kunde vara intressant att dela med sig av.
Om detta blir en engångföreteelse eller ej, vet jag inte i nuläget.
Så här kommer mina tankar, denna tidiga onsdagsmorgon, där jag sitter i soffan och filosof(f)erar om mig själv.
När jag tänker efter är nog detta ett av de mest självutlämnande texter jag publicerat på bloggen. Jag brukar hålla mig lite i baksätet, men här är det bara jag.
Tonen i inlägget låter kanske lite deprimerad. Jag har en tendens till att låta så, men ni behöver inte vara oroliga, det är inte så illa som det låter. Jag är egentligen en ganska glad typ!
Läs mer
Uppföljningsrecension: ”European Lover”
Det är snart dags för mig att publicera en ny recension angående en produkt som jag fått testa tack vare snälla söta Intimera.
Men innan det blir dags för den vill jag ta tillfället till akt och presentera en uppföljningsrecension på en produkt som jag fick testa för några månader sedan.
(Läs originalrecensionen först om ni har lust.)
Det handlar om inget mindre än den stora bamsedildon ”European Lover”. En 23 cm lång och ganska grov dildo med en omkrets på 14 cm. En riktigt stor pjäs som jag aldrig trodde skulle kunna komma till någon annan användning för min del än bokstöd.
Jag hade läst måtten på Intimeras sida lite slarvigt och trodde i min enfald att den skulle inte vara några problem att bemästra.
Ganska snart efter att den kommit på posten (ingen ordlek, snuskhummer!), stod det klart att jag missbedömt storleken.
Men skam den som ger sig.
Faktum är att jag är inte den som ger sig så lätt. Och jag har nu lärt mig att min röv klarar mer än vad jag tror.
Man kan faktiskt sammanfatta upplevelsen enligt mitt Twitter-meddelande som jag sände ut direkt efter mina eskapader: ”My ass hurts. But in a good way”.
För det är verkligen en speciell känsla av att känna den här besten där bak. Den fyller upp mig och trycker och masserar prostatan galet mycket. Det är väldigt skönt faktiskt, trots att jag blir något trött i rumpan efter ett tag vilket jag är säker på beror på ovana.
Att känna millimeter efter millimeter glida in är väldigt speciellt och det är faktiskt en leksak som man längtar efter att använda om och om igen.
Jag trodde verkligen inte att jag var någon ”size queen”, men den här har fått mig att börja undra.
Den är fortfarande lite för stor då det krävs en del ”förarbete” för att kunna leka med den. Därmed kommer jag nog fortsätta mitt letande efter en lite mindre men liknande mojäng.
Men ”European Lover” åker nog ut på storhelgerna ändå.
Favoritbild (#106)
Den här bilden behöver väl knappt någon förklaring till varför jag gillar den?
En mysig fitta känns alltid lika inbjudande, trots min outsinliga aptit på kuk.
Och så finns det folk som hävdar att bisexuella egentligen inte existerar. De är bara homosexuella som inte ”tagit steget fullt ut”.
Pyttsan.
Läsarbild: Mitt hjärta i dina händer
Ni känner säkert igen namnet ”Mitt hjärta i dina händer”. En par-blogg med en kille och en tjej som gärna visar upp sina sexuella eskapader till mångas belåtenhet.
Killen i paret delar med sig av den här fina bilden, där han utsmyckat sig själv med kukringar.
Jag är själv ganska mycket novis angående kukringar, men får eventuellt ta och prova på det där (pröva allt åtminstone en gång, right?).
Kukar och solsken är jag alltid svag för också. Mysigt!
Justering av kommentarsriktlinjer
Nu blir det torr och tråkig läsning som ca 5 % av ni besökare faktiskt kommer läsa, men jag vill berätta att jag har blivit lite hårdare med kommentarsriktlinjerna för den här bloggen.
Reglerna är som förut men kommer att efterföljas lite hårdare.
De kommentarer som inte godkänns är:
- Alltför otrevliga kommentarer
- Kommentarer som inte har med inlägget i fråga att göra
Anledningen till att jag satt upp dessa riktlinjer är att jag blir trött på kommentarer som bara gör reklam för olika sidor och andra bloggar. De tillför inget.
Har du startat en ny blogg? Kommentera då på riktigt och skriv din bloggadress när du kommenterar. D.v.s. inget ”Hej! Jag har precis startat en ny blogg…”.
Vill du bli länkvän? Maila mig! Det finns en chans att jag gillar din blogg och vill länka tillbaka. Samma gäller om du vill göra reklam på bloggen.
Jag skriver och publicerar här på bloggen för att tillföra roliga texter, bilder och annat till er. Jag finns inte till här för att klistra upp affischer. (Jag vet, det kan låta lite gnälligt.)
Utöver detta har jag även ändrat hanteringen av kommentarerna. Alla kommentarer granskas numera innan de syns. Jag kikar in flera gånger per dag så det bör inte bli långa stunder från att du har skrivit din kommentar tills att den syns.
Invändningar? Förslag? Säg gärna till! Jag lyssnar!
Skrämde jag dig till att inte kommentera? Då har du nog missförstått, 99,99% av alla kommentarer publiceras. Chanserna är alltså jäkligt stora att din också blir publicerad!
Uppdaterat 2011-01-25
Den gamla kommentarhanteringen gäller igen. Kommentarer syns direkt om du har du en tidigare godkänd kommentar.
Snabbloggat: Halleluja-moment?
Hur i hel(ig)a friden har jag kunnat missat det här?
Men är detta inte lite för gamla pojkar för Vatikanen?
(Hittat hos Pojkfröken)







