månadsarkiv: september 2011

En kärleksfull hemmaherre

Postat av
2

Jag har kommit fram till en sak. Jag skulle vilja vara en hemmafru, eller ja ”hemmaherre”, eller vad man nu ska kalla det?
Jag är ju singel och är ganska lycklig med att vara det. Jag är så pass inåtvänd och egoistisk att jag nog funkar allra bäst som singel, även om det då och då dyker upp tankar på att man skulle vilja bo tillsammans med någon skön tjej eller kille.

Om jag då, mot förmodan, skulle flytta tillsammans med nån, då skulle jag inte säga nej till att vara ”hemmafru” eller kanske hemmafru med deltidsjobb vid sidan av, eller någonting sådant.
Städa, laga mat och vara redo att ta hand om min make/maka när han/hon kommer hem från jobbet.

Det låter kanske tråkigt, men det skulle faktiskt vara väldigt härligt att ha huvydsysslan: kärlek.

Nu kanske många ofrivilliga hemmafruar eller hemmaherrar blir helt galna på min önskan, då jag kanske får det till att låta som att hemmafruar/-herrar inte gör någonting om dagarna, men det menar jag verkligen inte. Det finns ju massor att ta hand om i ett gemensamt hem och har man barn så ökar antalet saker som ska utföras närmast exponentiellt.

Är du en hemmafru/-herre? Frivilligt eller ofrivilligt? Skriv gärna några rader om vad du tycker om’et.

Men, vill ni ha lite män?

Postat av
9

Det var länge sedan jag la upp bildgallerier här på sidan. Och flera av mina gamla gallerier verkar ha gått sönder då blid-hosten pici.se har lagt ner.

Därför tyckte jag det var dags att dela med mig av lite härliga bilder som jag hittat lite här och där.
Hittar ni något av intresse? Berätta!

En inre storm

Postat av
3

Hjärtat säger ett. Hjärnan säger något annat. Verkligheten stämmer inte med varken eller.
Det är så mycket jag vill göra, men inte kan. Så mycket jag kan göra men inte gör.
Jag vill vara som alla andra men samtidigt vara alldeles speciell.
Det är saker jag vill förändra utan att de förändras. Jag vill älska och bli älskad.

Jag har bloggat i snart sex år och skriver ändå inlägg som skulle kunna vara skrivna av en fjortis.
Nej förresten. Det tar jag tillbaka. Jag är säker på att det finns många fjortisar som skriver bättre än vad jag gör. Men, det har inte med saken att göra.
Det enda som är säkert är att det är storm inuti i mig och den bedarrar inte.

Personpåhopp på ingående?

Postat av
10

Nu tänkte jag ta i ett känsligt ämne: rökning.

Jag får klargöra några saker först: jag har aldrig rökt, aldrig snusat, aldrig tagit någon typ av drog. Jag har aldrig varit beroende av någon substans eller någonting i den stilen.
Jag förstår att det är svårt att sluta röka, för det är ju så cigaretterna är konstruerade. Hela affärsidéen bygger på att cigarettkonsumenterna blir beroende.
Men jag vet också att det faktiskt inte är omöjligt att sluta. Det är lättare för vissa, svårare för andra. Men omöjligt är det inte (Gunde Svans mantra ”ingenting är omöjligt” ljuder i skallen i detta nu).
Varför får man för sig att börja röka och sen fortsätta?

Jag är säker att jag kommer få folk efter mig som säger att: ”det är ett fritt land – om jag vill röka så ska jag väl få göra det”. Jomenvisst. Allright.
Men varför röker man? Är det coolt? Smakar det gott? Avslappnande? En social sak att göra?
Ens om alla de saker jag nämnde uppfylls i någon form av att man röker en cigarett, förstår jag mig inte på poängen. Det handlar om små positiva vinster jämtemot en enda stor negativ förlust: rökning är farligt utav bara fan.
Vad får jag för svar? Jo ”man lever bara en gång”, vilket förvisso är sant men i mitt tycke ett irrelevant svar.

Mitt svamlande kommer inte leda till att någon som röker plötsligt får för sig att sluta.
Men jag vill bara ha det sagt: jag tycker rökning är skitäckligt.
Utöver att man som rökare i många fall förbereder sin kropp för en plågsam död, drabbar man andra i form av passiv rökning.
Det är samma koncept som att pådyvla andra människor sina åsikter och religioner. I det här fallet tvingar du andra människor att andas in samma äckliga rök.

Låt hatet välla in…