Månadsarkiv: februari 2012

Sharing is caring, but don’t be evil

Som en liten fortsättning tänkte jag ta upp en sak som jag hittade när jag gjorde lite research till föregående inlägg.

Ponera att man söker ”bögblogg” på Google. Visst borde den här kukfyllda bloggen finnas någonstans i topp 50 där kanske? Det borde jag väl vara värd? Eller?
Näpp. SwedishTeen syns inte till.

Men faktum är att jag faktiskt finns med på fjärde plats. En blogg som kallas ”Gay Bloggar” publicerar mina (och andras) inlägg rakt av, utan tillåtelse och det enda som jag ”får” tillbaka är en länk.
Mina inlägg publiceras som om det vore de som publicerar dem.
Jag har försökt förut att höra av mig till dem och bett dem plocka bort mina inlägg utan resultat.
Bilderna som visas på deras blogg laddas dessutom direkt från min server.

Nu är jag ju militant fildelare så all kopiering torde väl vara bra. Det hade dock varit snällt om de hade skrivit under varje inlägg att det är jag som skrivit dem. Framförallt när jag har så lös och ledig licens på det jag gör.

Ett hav av skräp

Jag blir inte klok på det här med bloggar ibland.

En snabbtitt på de mest besökta bloggarna på qruiser.com borde väl vara en hel bunt bögbloggar? Och med tanke på att de är de mest besökta borde de vara av hög kvalitet med välskrivna inlägg och högklassiga bilder? Näpp. Tji fick jag.
Det handlar mest om schalger, reklam för olika webbsidor, folk som tränat och vill säga hur de duktiga de varit, smycken, kläder, folk som vill att alla ska tycka synd om för att de är förkylda, smink och fester. M.a.o. ämnen som mer hör hemma på Facebook än att de ska ha en egen webbplats.

Jag vet inte om det bara är så att jag helt enkelt inte tillhör bloggarnas målgrupp och därmed blir uttråkad väldigt snabbt. Även om jag är bög/bi och inte alltför jäkla gammal försvinner min koncentration för innehållet på väldigt kort tid.
Schlager gillar jag i små doser och kläder intresserar mig precis runt tidpunkten när jag får för mig att köpa dem.

”Bögbloggarna” verkar på så vis vara lika meningslösa som alla de andra popläura ”vanliga bloggarna” som brukar vara överst på topplistor här och där.

Det kanske är lite högfärdigt att jag ser ner andra bloggar. Det är jag medveten om. Men jag tycker verkligen såhär: 99 % av de bloggar jag besöker är skräp som jag inte förstår hur de överhuvudtaget kan locka en endaste besökare till.
Jag är väl en jävla tråkmåns helt enkelt. Jag får väl ta en banan och försöka bli glad.

En bild på en kuk

Jag besökte nyss bloggen Manlighetens drömmar vilket fick mig att tänka på en sak.

Bloggar med naket innehåll på Blogger förbigås alltid av en innehållsvarning där man måste klicka på en knapp att man ”förstår” att bloggens innehåll ”kan ha innehåll som endast lämpar sig för vuxna”.

Med tanke på att Blogger är en bloggplattform där man aldrig vet vad som döljer sig bakom ett domännamn kanske det kan vara bra att ha den varningen, men det är ändå störigt att man behöver klicka på ”jag förstår”-knappen trots att man besökt sidan miljoner gånger och faktiskt inte alls surfar i något ”inkognito”-läge med webbläsaren (d.v.s. varenda kak-jävel som skapats av de sidor man besökt finns faktiskt kvar).

Jag har funderat på det där med en ”varningssida” och att själv lägga till den som ett extra steg här på bloggen, även om den i så fall skulle vara lite smartare än vad Blogger lyckats med.
Det som talar för det är att mitt domännamn ”swedishteen.nu” faktiskt inte säger vad innehållet på sidan är.
Det som talar emot är att jag oftast inte finns länkad i något sammanhang där en icke erotikintresserad person skulle råka ramla in här.

Men kanske det som talar emot allra mest är att det här är faktiskt Internet.
På Internet finns allt från bilder på kattungar till bilder på döda barn. Det är en del av hela grejen.
Ska man behöva agera barnvakt för andra människor? För vad är egentligen det värsta som kan hända en besökare som besöker mig?
Att ett barn kommer in här och ser en bild på en kuk? Han/hon repar sig nog.
Att de blir förolämpade? Vem bryr sig?

På denna plats är jag fri

Trogna läsare kanske undrar: varför driver jag vidare den här bloggen egentligen? För det är en fråga jag själv ställt mig några gånger. Men till skillnad från de gångerna tror jag att jag vet numera.

Till vardags pysslar jag med webbsidor som egenföretagande webbutvecklare. Ett arbete där man gör vad man blir tillsagd med viss ”konstnärlig” frihet som nästan alltid kritiseras till viss del.
Nästan varje dag handlar det om konversationer likhet med:
- Jag jag gillar utseendet på startsidan, men kan inte de där länkarna vara större, blåa och med ett annat teckensnitt: kanske Comic Sans?”, varpå jag försöker förklara varför det kommer se ut som fan i det mest diplomatiska sätt jag kan, bara för att sedan förlora konversationen och fortsätta att koda webbsidan enligt kundens, allt för ofta, horribla smak.

På så vis blir aldrig de sidor jag gör 100 % mina. Jag får göra kompromisser till den milda grad att jag ibland tröttnar på det jag håller på med.
Denna blogg är helt annorlunda. Den är 100 % mitt (alternativa) jag. Jag får bestämma allt. Jag får publicera vad jag vill.
Därmed är denna blogg inte bara ett utlopp för känslor eller tankar som jag har. Det är ett utlopp även för det ”professionella” jag. En plats där jag har total frihet över vad som ska visas och inte visas, vad som ska sägas och inte sägas.

Ignorance is strength?

Varför känns det som att politiker inte lyssnar på sina väljare längre?
Eller är det bara jag som är så fruktansvärt otakt med samhället att jag upplever det så?

Gång på gång kommer det fram nya lagar som ska stävja brott mot upphovsrätten och ge myndigheter fler möjligheter att avlyssna och spionera.
Vi har lärt oss att bakom SOPA, ACTA, IPRED, FRA och en massa andra bokstavskombinationer gömmer sig hemlighetsfulla organisationer som ska verka ”i nationens intresse” och lagförslag som ska se till att piratkopieringen minskar.
Förbud på förbud och mera avlyssning och spioneri.

Anledningen till att sådana här saker intresserar mig är att de berör den plats jag gillar allra mest: Internet. Ett världsomspännande digitalt nätverk som gett röster åt de som inte hörts och gett möjligheter att byta erfarenheter och information med varandra i enorma mängder.

Men istället för att omfamna denna viktiga uppfinning läggs det resurser på förbud och avlyssning. Och förutom att vi får betala i form av ett mer censurerat och tråkigare Internet får vi, (föga förvånande) också betala med våra plånböcker. Bl.a. att genom skattemedel bekosta Försvarets Radioanstalts nya dyra servrar som används för att kunna gå igenom all data de avlyssnar.

Angående piratkopiering har jag mycket svårt att tycka synd om vare sig skiv-, filmbolag eller någon annan form av mediaföretag.
De möjligheter som vi alla har fått genom att enkelt kunna dela material med varandra har även de haft tillgång till och borde vid det här laget haft lösningar att tjäna pengar på sina alster.
Istället har de med näbbar och klor försökt och till viss del lyckats stoppa tjänster och tekniker för att dela information med varandra.
De har, kan man säga, själva diskvalificerat sig från någon som helst sympati.

Angående avlyssning har jag mycket svårt att förstå mig på det övervakningssamhälle vi har hamnat i.
Jag brukar alltid säga att Hitler hade varit väldigt glad om han hade levt idag, med tanke på vilka möjligheter till laglig avlyssning som finns. Gestapo hade nog lyckats ännu bättre med vad de höll på med.
Idag sägs det att man försöker förhindra terrorbrott innan de sker, men hur ser det politiska läget ut om 25 år? Vad är det då för oliktänkare som ska jagas? Oönskade oppositionspolitiker? Jobbiga journalister? På ganska kort tid kan mycket förändras och med de lagar som redan nu är i kraft kan det gå ännu snabbare.

Ett av de största problemen är att folk inte bryr sig.
Så länge folk har tak över huvudet, mat på bordet och pengar i plånboken så är alla nöjda och glada. Och om ni läst inlägget ända hit tillhör ni de få människor som engagerar er i saker och ting. De allra flesta blir uttråkade och bara ”stänger av”.
De allra flesta verkar ha mer engagemang i ”Bonde söker fru” än vad som sker i samhället.
Jag menar förstås inte att man inte ska ha lättsamma intressen, men att vare sig ha koll eller lust att försöka förstå sig på det samhälle man lever i är både slött och skrämmande.
Jag har kommit på egna nära släktingar klaga lite lojt på politiker, fastän de inte ens gick och röstade när det var val. Jag förstår mig inte på den ekvationen.

När jag var yngre trodde jag verkligen att politiker tjänade folket och gav oss alla en stark röst.
Numera skyddar de endast vissas intressen och ägnar sig allra mest till det hästar inte kan: sko sig själva.

Mindre uppdatering 2012-02-19 kl 17:29 – En del grammatiska fel åtgärdade.

”Alla hjärtans dag” i alla ära…

Idag, den 14:e februari firar jag:

Med detta menar jag att det här dagen då vi uppskattar varandras stjärtar lite extra genom att titta, klappa och ha kul med dem. (Men fråga först om det är okej. Alla blir kanske inte lika glada.)

Hur stor eller liten, rund eller platt, hårig eller len stjärten din än kan vara, uppskatta att du har en och passa på att uppskatta andras. För utan stjärtar hade världen varit mycket tråkigare. (Och det hade varit betydligt mer obekvämt att sitta!)

Snabbloggat: Ännu en ny topp!

Som trogna läsare säkert redan vet är jag glad i att ändra om på bloggen då och då.
Framförallt gillar jag att lägga en ny bild i toppen på webbsidan när lusten kommer för förnyelse.

Är det någon som har en favoritbild som ni tror passar mig och bloggen, hör av er!
Framförallt gillar jag bilder som är mer än tusen pixlar breda, har bra kvalitet, går att passa in en logotyp över och såklart: är riktigt härligt snuskiga.
Länka till bilderna i kommentarerna eller maila: swedishteen [snabel] gmail.com

I drömmarnas land

Men, är det du Carola?

Jag har tidigare börjat skriva om drömmar jag haft men inte slutfört dessa inlägg. Kanske är det p.g.a. det faktum att jag inte vet hur jag ska tyda dem.
Förmodligen bör man inte ens försöka. Drömmar är ett misch-masch av all överflödig information som vi inte hinner processa annars. Hjärnan har fria tyglar till att löpa amok.

Det finns mycket mumbo-jumbo angående att tyda drömmar. Förmodligen kan man inte säga vare sig ditt eller datt om en persons drömmar.
En sak är säker: nio gånger av tio, när jag drömmer, handlar det om helt jäkla galna saker. Saker som inte ens kan förklaras. Saker som inte ens passar en snuskblogg skriven under en anonym pseudonym.

Vad sägs om det här exempelvis?
Gårdagens dröm innehöll kraschande flygplan, biljakter och stora (olagliga) odlingar av snödroppar.
Förra gången jag kom ihåg innehållet i en dröm var för ett par veckor sedan då det i mina drömmar var melodifestival med Carola. Men istället för att bara sjunga onanerade hon samtidigt med en dildo. (Värt att notera: om hon ställer upp i melodifestivalen igen och utför detta live på teve kan hon räkna med min röst.)