SwedishTeen – Porr, åsikter och annat i en salig blandning

Appropå det där med upphovsrätt.

(Gör vad ni vill med bilden. Den är helt fri. Inga restriktioner.)

Finns även på SwedishTeen’s nya flickr-sida. Utökning kommer eventuellt att ske

Nej, inlägget handlar inte om något könsbyte. Jag gillar min kuk.
Och nej, det handlar inte om kläder heller. Jeans och t-shirt är skönt att ha på sig.
Jag skäms för den idioti som alltför många pojkar, killar och män uppvisar.

Det finns exempelvis en stor acceptans för ”bus” och ”pojkstreck” i vårt samhälle.
Är man en ung kille så verkar det vara okej att ställa till med oreda.
Det är inte ofta man hör talas om ”tjejstreck”. Är detta ett fenomen som grundar sig i olika sorters uppfostran beroende på kön mån tro?
Eller är helt enkelt killar dummare, rent biologiskt?

Det är kanske tur att jag inte är förälder för jag hade inte accepterat vilket beteende som helst hos mina barn.
Som förälder har man ett väldigt stort ansvar för uppfostran av sina barn och man måste agera om man märker att de håller på med skit.
Om jag hade haft en son hade han med råge fått reda på att pojkstreck inte var okej.
Om jag istället hade haft en dotter hade hon förmodligen inte hållit på med skit, för tjejer är smartare.

Vissa säger kanske emot och hävdar att man trots en god uppfostran kan ha barn som håller på med skit.
Jag håller inte med. Om man vet om att ens barn håller på med skit ska man se till att stoppa det. De allra flesta medel är okej, för om det inte stoppas i tid kommer ungens liv bli mycket värre än så i framtiden.

Som ni säkert förstår var jag ingen tuffing i skolan.
I grundskolan hängde jag inte med killarna i klassen utan sökte mig till tjejgäng.
I många ögon var jag därmed en mes och loser.
De killar jag hängde med var oftast annorlunda och höll inte på med sport utan hade andra intressen såsom musik eller teknik.

I gymnasiet hamnade jag i en killklass och hade bara killar omkring mig.
Jargongen var hård och jag var fortfarande en loser. Inte särskilt mobbad eller så, men ändå, en mes.
Detta var min inblick i såkallade killgäng (ens om jag var på utsidan av dessa).
Ju mer tid jag spenderade med killarna i klassen, desto mer förundrad blev jag över den totala IQ-befrielse som vissa verkade besitta.
Sådan dumhet har jag aldrig sett hos tjejer. Någonsin.

Om det skulle bero på uppfostran ber jag alla föräldrar att verkligen ser till att era söner inte blir korkade idioter. Världen är överfull av dem redan. Se till att de är smarta och tar bra hand om medmänniskor. Att de ser upp till och beundrar tjejer.
Att ni ser till så att de sitter och surfar porr istället för att plåga smådjur.
Att ni ser till att de tankar ner film och kollar på dem istället för att springa ute på stan och göra skadegörelse.

Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/43651453@N04/4140406385/

Silikon är ett väldigt trevligt material. Det har väldigt många användningsområden därtill.

Ett av dessa är att förstora brösten, vilket är ett beteende som jag inte gillar fullt ut.
Jag har inga som helst problem med att en tjej vill förstora brösten. Det är hennes kropp. Hon bestämmer. Ingen annan.
Men vad är anledningen egentligen? Vad vinner man själv på att utföra ingreppet?
Kanske vinner man mer respekt då det finns många killar som gillar stora tuttar. Men är detta anledning nog?

Jag tycker själv att alla kroppsdelar ska förbli såsom ”Gud skapade dem”.

• Har du liten kuk? Må så vara. Det finns värre saker än en liten kuk.
• Har du  små bröst? Må så vara. Du klarar dig fint med de du har.
• Har du små läppar? Må så vara. För inte fan vill du ha näbb?

Skönhetsoperationer är bra för att rätta till sånt som blivit ”fel”. Brännskador, gomspalt och liknande problem.
Inte för sådana här petitesser.

En annan sak som är värd att nämna i sammanhanget är giftet Botox.  Detta biologiska vapen som några sprutar in i ansiktet för att få bort rynkor.
(Newsflash! Man får rynkor när man blir äldre. Det är naturligt och alla får dem, mer eller mindre. Deal with it!)

Det är sådant här beteende som får vem som helst att börja tveka över mänsklighetens framtid.

En snabb titt på moralen

Bildkälla: http://www.sxc.hu/photo/587298

För ett tag sedan köpte jag en pryl på en nätauktion. Jag betalade så fort jag vunnit auktionen, fick betalningsbekräftelse och efter ett litet tag meddelande om att prylen var på väg i ett paket, färdandes långsamt hit till Sverige från andra sidan jordklotet.

Dagarna gick och efter ett bra tag antog jag att något gått fel med mitt paket varpå jag sa till säljaren att paketet fortfarande inte kommit fram.
Detta var en ärlig säljare som trodde mitt ord. Han hade varit med om att paket försvunnit i postgången förut.
Jag fick efter ett par dagar tillbaka mina pengar.

Men ett bra tag därefter damp paketet ner i brevlådan. Jag fick min pryl, till sist. Bra mycket senare än väntat, men den kom fram! Nu har jag både prylen och pengarna!

Nu kommer den moraliska frågan: Vad hade ni gjort nu?

De två valen som man har är:

1. Håll tyst. Du har fått en gratis pryl! Inget mer att göra.
2. Säljaren var ärlig och trodde på ditt ord. Du bör vara ärlig tillbaka och ge honom pengarna igen, för du fick ju din pryl!

Nå?

Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/hamzahydri/2262222632/

Julen är en trevlig tid som man alltsomoftast spenderar med familj och vänner.
Långväga släktingar kanske kommer på besök till julmiddagen, alla är jul-glada och ett lugn sänker sig över alla hus i hela långa landet Sverige.

Det är åtminstone så man önskar att det är.

Eller så är det en tid då man förväntas ge både kärlek, värme och julefrid, till personer som aldrig ger något värdefullt tillbaka.
Och då menar jag inte julklappar. Nej nej. Jag menar ett ”Tack”. En kopp kaffe. Lite av deras tid. Lite tacksamhet.

Jag är inte den som förväntar mig stordåd så fort jag varit snäll. Jag vill ha respekt tillbaka. Och den respekten förväntar jag mig behålla även när jag fortsätter hjälpa, fortsätter att vara snäll och fortsätter att ställa upp.
M.a.o. personer som man tror är vänner, men aldrig ger vänskap tillbaka.

Sådana personer torde vara lätta att bli av med. Man slutar vara vän och går vidare.
Men det är värre när det är släkten det handlar om.
Släktmedlemmar som alltid ger skit tillbaka trots att man alltid ställer upp för dem.

Släkten är verkligen värst.

Vad var det nu du hette igen?

Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/miguel77/542964328/

Säg ordet ”bög” och en hel del med folk tänker på schlager, pridefestivaler, regnbågar och fjollighet.
Och allt det där är ju en del av den såkallade ”gaykulturen”.

Men faktum är att de allra flesta bögar inte alls är schlagerintresserade, inte alls går på pridefestivalen eller är ”fjolliga”.
Det allra flesta ”beter sig” precis som vilken heterokille som helst.
Det finns inga ”tecken” att leta efter om man misstänker att en kille är bög. Det finns straighta killar som gillar schlager. Och framförallt finns det fjolliga heteromän…

Som ni säkert vet är jag bisexuell och ”kvar i garderoben” och har inga större problem med det.
Men jag tänkte ta tillfället till akta och titta på mig själv och vilka tecken som skulle kunna ”avslöja mig” att jag gillar kuk.

• Jag är 23 år och fortfarande singel. Det är i.o.f. många killar i min ålder, men min familj och mina vänner blir inte ”utsatta” för flickvänner heller. Avsaknaden av flickvänner kan kanske ses som misstänksam.
• Jag gillar schlager hyfsat. Iallafall när det är ”i ropet” och på teve. Bögattribut, jomenvisst.
• Jag tycker om inredning och har bra kunskap om färgsättning, gardinval, mattor, prydnadssaker och till viss del växter. Vilket i vissa ögon ses som feminina sysslor och kanske därmed bögigt.
• Jag är bra på att komma ihåg manliga skådespelares namn, men kvinnliga är desto värre. Taskigt, eller hur?

I flera ögon har jag alltså vissa bögattribut, men det finns m.a.o. bögar som inte ens besitter dessa.
Rörmockaren Daniel 34 år från Filipstad, som gillar Tipsextra, öl och actionfilmer kan mycket väl vara en kuk-konnässör utan dess like!

Så punkten jag vill komma till är alltså, det går inte att döma folk efter vad de sysslar med och tycker om.

Jag har inte tvångstankar, men jag är vidskeplig i viss bemärkelse. Eller skrockfull, eller vad man nu ska kalla det.

Jag tror mig veta att om jag gör en sak på det ena eller det andra sättet påverkar det även händelser som faktiskt inte har något som helst samband.
Med händelser som sker, som jag inte tycker om, drar jag direkt paralleller till mitt egna handlande i en helt annan händelse.

Trots att jag inte är särskilt religiös kopplar jag ofta ihop det med synd. Om jag har det för bra sexuellt kommer andra händelser påverkas och jag straffas för mitt syndiga beteende.

Jag vet det låter heltokigt och det låter värre i text än vad det är. Jag styrs inte nämnvärt av dessa tankar, men de finns där och jag måste tänka till lite extra ibland.
Och ärligt talat vet jag inte var desa tankar kommer från. Jag och min familj har aldrig varit särskilt religiösa eller haft en stäng syn på synd, utan detta är något jag själv utvecklat.
Flera gånger har det hänt att, efter någon negativ händelse i mitt liv, att jag har suttit och raderat porr från datorn och tänkt att min nedladdade porr var orsaken till att den negativa händelsen skedde.

På sistone har jag blivit bättre på att förtrycka sådana här tankar. Men de kommer ibland och då gäller det att tänka till ett par gånger extra.