Jag har precis publicerat två texter på sidan som beskriver mig och bloggen, samt en annan sida med ”legal information” om hur det står till med upphovsrätt och sånt tjafs.
Kolla in dem om ni vill. Ni hittar sidorna i menyn till höger.
Jag har precis publicerat två texter på sidan som beskriver mig och bloggen, samt en annan sida med ”legal information” om hur det står till med upphovsrätt och sånt tjafs.
Kolla in dem om ni vill. Ni hittar sidorna i menyn till höger.
Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/stuckincustoms/3155662908/Det känns tungt just nu.
Ända sen debaclet med att jag blev hotad med polisanmälan för en sketen bild som jag för flera år sedan lånat från en sexcommunity, har jag tänkt mer på bloggen än vanligt.
Nu är debaclet lagt bakom mig, men några tankar gnager mig: Ger bloggen mig någonting längre? Ger det någon annan någonting längre?
Jag har sedan december 2005 levt ett dubbelliv här online.
Familj och vänner känner ju inte till denna blogg och det är ju så jag velat ha det.
Och det är endast här ”på denna sidan” av dubbellivet som jag överhuvudtaget bryr mig om andra bloggar. Jag följer några få.
Men i ”mitt offentliga jag” läser jag aldrig bloggar. Jag finner dem inte intressanta nog.
Som tur väl är så är inte alla som jag. Jag har ju några läsare som kommer hit och tittar till bloggen då och då.
Men om jag inte finner bloggar intressanta, hur kan jag då motivera andra till att läsa min?
Ni som följer bloggen vet om att jag inte uppdaterar särskilt ofta. Och detta berodde på tidsbrist, men på senare tid beror det snarare på inspirationsbrist.
Och om jag måste krysta ur blogginlägg ur min hjärna, då blir det ingen bra läsning för er.
Jag vet inte om detta är början på slutet för SwedishTeen, eller bara en milstolpe.
Appropå det där med upphovsrätt.
(Gör vad ni vill med bilden. Den är helt fri. Inga restriktioner.)
Finns även på SwedishTeen’s nya flickr-sida. Utökning kommer eventuellt att ske
Denna bilden fick mig att tänka på två saker:
Nej, inlägget handlar inte om något könsbyte. Jag gillar min kuk.
Och nej, det handlar inte om kläder heller. Jeans och t-shirt är skönt att ha på sig.
Jag skäms för den idioti som alltför många pojkar, killar och män uppvisar.
Det finns exempelvis en stor acceptans för ”bus” och ”pojkstreck” i vårt samhälle.
Är man en ung kille så verkar det vara okej att ställa till med oreda.
Det är inte ofta man hör talas om ”tjejstreck”. Är detta ett fenomen som grundar sig i olika sorters uppfostran beroende på kön mån tro?
Eller är helt enkelt killar dummare, rent biologiskt?
Det är kanske tur att jag inte är förälder för jag hade inte accepterat vilket beteende som helst hos mina barn.
Som förälder har man ett väldigt stort ansvar för uppfostran av sina barn och man måste agera om man märker att de håller på med skit.
Om jag hade haft en son hade han med råge fått reda på att pojkstreck inte var okej.
Om jag istället hade haft en dotter hade hon förmodligen inte hållit på med skit, för tjejer är smartare.
Vissa säger kanske emot och hävdar att man trots en god uppfostran kan ha barn som håller på med skit.
Jag håller inte med. Om man vet om att ens barn håller på med skit ska man se till att stoppa det. De allra flesta medel är okej, för om det inte stoppas i tid kommer ungens liv bli mycket värre än så i framtiden.
Som ni säkert förstår var jag ingen tuffing i skolan.
I grundskolan hängde jag inte med killarna i klassen utan sökte mig till tjejgäng.
I många ögon var jag därmed en mes och loser.
De killar jag hängde med var oftast annorlunda och höll inte på med sport utan hade andra intressen såsom musik eller teknik.
I gymnasiet hamnade jag i en killklass och hade bara killar omkring mig.
Jargongen var hård och jag var fortfarande en loser. Inte särskilt mobbad eller så, men ändå, en mes.
Detta var min inblick i såkallade killgäng (ens om jag var på utsidan av dessa).
Ju mer tid jag spenderade med killarna i klassen, desto mer förundrad blev jag över den totala IQ-befrielse som vissa verkade besitta.
Sådan dumhet har jag aldrig sett hos tjejer. Någonsin.
Om det skulle bero på uppfostran ber jag alla föräldrar att verkligen ser till att era söner inte blir korkade idioter. Världen är överfull av dem redan. Se till att de är smarta och tar bra hand om medmänniskor. Att de ser upp till och beundrar tjejer.
Att ni ser till så att de sitter och surfar porr istället för att plåga smådjur.
Att ni ser till att de tankar ner film och kollar på dem istället för att springa ute på stan och göra skadegörelse.
Fullt upp!
Något som jag kommer att tänka på när jag ser bilden är såkallade ”gay trains”. Ett fenomen som jag gärna skulle vilja joina någon gång.
För man måste ju pröva allt här i livet. Åtminstone en gång!
(Bild borttagen men kan nås här)
Ett ”gay train”. Tuff-tuff!

”Och som vanligt är det inte personen på bilden som har skrivit inlägget.”
Jag har svårt att få saker gjorda bland. Jag har flera olika uppdrag som behöver ägnas tid åt och tack vare fria scheman kan jag husera lite hur-som-helst med min egen tid.
Detta har leder till att jag ibland planerar dåligt och ägnar mig åt annat. Ibland involverar detta väldigt onödiga saker.
Jag kan spendera många timmar på diverse hemsidor. Wikipedia (med såkallad Wikicoma), Aftonbladet.se, Digg, Reddit o.s.v.
Exempelvis går man in på Aftonbladet.se för att få en överblick över nyheterna, men stannar kvar bra mycket längre. Efter ett tag sitter man t.o.m. och kikar på skvaller.
Saker som borde utföras samlas på hög och man har ingen lust att utföra dem.
Om det är saker med tidsgräns väntar man till sista minuten.
Kanske är det någon typ av ”utbrändhet”, trots att min arbetsbelastning är låg.
Jag kan bara konstatera att jag har det mycket bättre än många andra. Många får jobba betydligt hårdare och har svårare att överleva. Jag däremot glider genom livet i vissa anseende.
(Men massor med pengar har jag inte; tro inte det.)
När deadlines börjar närma sig, då sitter man där med massor av jobb och total ångest om varför man inte tagit tag i saker tidigare.
Jag är väl bortskämd helt enkelt.
Silikon är ett väldigt trevligt material. Det har väldigt många användningsområden därtill.
Ett av dessa är att förstora brösten, vilket är ett beteende som jag inte gillar fullt ut.
Jag har inga som helst problem med att en tjej vill förstora brösten. Det är hennes kropp. Hon bestämmer. Ingen annan.
Men vad är anledningen egentligen? Vad vinner man själv på att utföra ingreppet?
Kanske vinner man mer respekt då det finns många killar som gillar stora tuttar. Men är detta anledning nog?
Jag tycker själv att alla kroppsdelar ska förbli såsom ”Gud skapade dem”.
Skönhetsoperationer är bra för att rätta till sånt som blivit ”fel”. Brännskador, gomspalt och liknande problem.
Inte för sådana här petitesser.
En annan sak som är värd att nämna i sammanhanget är giftet Botox. Detta biologiska vapen som några sprutar in i ansiktet för att få bort rynkor.
(Newsflash! Man får rynkor när man blir äldre. Det är naturligt och alla får dem, mer eller mindre. Deal with it!)
Det är sådant här beteende som får vem som helst att börja tveka över mänsklighetens framtid.
En snabb titt på moralen
Dagarna gick och efter ett bra tag antog jag att något gått fel med mitt paket varpå jag sa till säljaren att paketet fortfarande inte kommit fram.
Detta var en ärlig säljare som trodde mitt ord. Han hade varit med om att paket försvunnit i postgången förut.
Jag fick efter ett par dagar tillbaka mina pengar.
Men ett bra tag därefter damp paketet ner i brevlådan. Jag fick min pryl, till sist. Bra mycket senare än väntat, men den kom fram! Nu har jag både prylen och pengarna!
Nu kommer den moraliska frågan: Vad hade ni gjort nu?
De två valen som man har är:
Nå?
Den 20 december år 2005 startades den här bloggen. I bloggår räknat är det väl närmast en evighet.
Mina skrivcykler går upp och ner. Ibland blir det lite mer. Ibland är det tyst från mig.
De som följer mig närmast vet om detta och kommer ändå tillbaka, vilket jag uppskattar mycket.
Jag hade tänkt och resonera om mitt namnval. Varför blev det ”SwedishTeen”?
Vid tidpunkten då jag startade bloggen hade jag precis hoppat över skarven från tonåring till en ålder som inte slutar på ”ton”, d.v.s. 20.
Mina tankar och funderingar var starkt präglade av tonåringens funderingar kring livet och allt däromkring. Funderingar som än idag väcks. Man blir aldrig riktigt vuxen.
Detta är det närmaste jag kan komma en förklaring angående namnval. ”SwedishTeen” har ingen annan personlig betydelse. Och det är inte särskilt välklingande heller. Hade jag startat bloggen idag hade den hetat något fräckare. Kanske, ”Sex, porn and rock’n roll” , ”Cocks, penises and some dicks” eller ”Pornomaniac”.
”SwedishTeen” belyser dock varifrån bloggen har sitt ursprung. Det är alltså ingen underton till att jag röstar på Sverigedemokraterna eller något sånt. (Det gör jag inte.) Det handlar inte om någon utpräglad patriotism heller. (Visst ska man vara stolt för sitt land, men vem fan orkar bry sig om det hela dagarna…)
Namnbyte har jag tänkt på men valt att avstå ifrån. Detta är ”SwedishTeen” och kommer förmodligen förbli det. Alltid någon fast punkt i tillvaron i denna föränderliga värld?
Fråga: Hur kom ni i kontakt med denna bloggen? Vem som helst får svara! Om du nyss råkade komma hit, eller om du läst bloggen i alla år.
Gott Nytt År på er!
2010 är här och vi ska göra det till ett bra år tillsammans!
Vi börjar med en väldigt intressant frågesession med en porrbutiksföreståndare/vaktmästare från USA som utspelar sig borta på Reddit. Jag har läst stora delar av disskusionstråden och garanterar intressant läsning!
Jag citerar lite av frågorna och dess svar:
Q: Ever see anyone you know personally come into the store?
A: All the time. My next door neighbor came in once, saw me, and turned around. My ex-g/fs grandfather’s pallbearer was a regular here. I run into regulars pretty often in ”real life” and we generally don’t acknowledge each other. Blackmail sounds tempting but I am just too nice!
Q: Have you ever been in a situation where you actually felt threatened? Been robbed? Attacked? Do you have a panic button in case such a situation occurs?
A: We do have a panic button but I don’t think it’s ever been used. I’m a big guy, very mild mannered but when my temper flares it gets bad. Anyone that’s bowed up to me here has backed off pretty fast. I’ve never felt threatened here (except that this place is over 100 years old and gets damn spooky at 5am when it’s been empty for hours and you start seeing things). No robberies or violence, knock on wood.
Q: What’s the typical customer like?
A: Typical customers, and I’m going to generalize to extremes here, apologies. Old men who haven’t discovered the internet, gay men, swingers, hispanic tranny fans ( i dunno why this is but we all notice this trend), and your average slightly uncomfortable Bachelor/ette party shoppers.
Läs mer i den långa tråden på Reddit. Användarnamnet ni ska hålla utkik efter i diskussion är ”SmutSlinger” då det är trådskaparen.
Jag passar på och frågar er: Hur är ert förhållande till porrbutiker?
Ärligt talat har jag endast besökt en porrbutik men aldrig köpt något. Utan det är Internet som gäller för sådana inköp då både utbud och priser tenderar till att vara bättre där.
E
ver see anyone you know personally come into the storeEver see anyone you know personally come into the store??
Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/hamzahydri/2262222632/Julen är en trevlig tid som man alltsomoftast spenderar med familj och vänner.
Långväga släktingar kanske kommer på besök till julmiddagen, alla är jul-glada och ett lugn sänker sig över alla hus i hela långa landet Sverige.
Det är åtminstone så man önskar att det är.
Eller så är det en tid då man förväntas ge både kärlek, värme och julefrid, till personer som aldrig ger något värdefullt tillbaka.
Och då menar jag inte julklappar. Nej nej. Jag menar ett ”Tack”. En kopp kaffe. Lite av deras tid. Lite tacksamhet.
Jag är inte den som förväntar mig stordåd så fort jag varit snäll. Jag vill ha respekt tillbaka. Och den respekten förväntar jag mig behålla även när jag fortsätter hjälpa, fortsätter att vara snäll och fortsätter att ställa upp.
M.a.o. personer som man tror är vänner, men aldrig ger vänskap tillbaka.
Sådana personer torde vara lätta att bli av med. Man slutar vara vän och går vidare.
Men det är värre när det är släkten det handlar om.
Släktmedlemmar som alltid ger skit tillbaka trots att man alltid ställer upp för dem.
Släkten är verkligen värst.
Vad var det nu du hette igen?
Säg ordet ”bög” och en hel del med folk tänker på schlager, pridefestivaler, regnbågar och fjollighet.
Och allt det där är ju en del av den såkallade ”gaykulturen”.
Men faktum är att de allra flesta bögar inte alls är schlagerintresserade, inte alls går på pridefestivalen eller är ”fjolliga”.
Det allra flesta ”beter sig” precis som vilken heterokille som helst.
Det finns inga ”tecken” att leta efter om man misstänker att en kille är bög. Det finns straighta killar som gillar schlager. Och framförallt finns det fjolliga heteromän…
Som ni säkert vet är jag bisexuell och ”kvar i garderoben” och har inga större problem med det.
Men jag tänkte ta tillfället till akta och titta på mig själv och vilka tecken som skulle kunna ”avslöja mig” att jag gillar kuk.
I flera ögon har jag alltså vissa bögattribut, men det finns m.a.o. bögar som inte ens besitter dessa.
Rörmockaren Daniel 34 år från Filipstad, som gillar Tipsextra, öl och actionfilmer kan mycket väl vara en kuk-konnässör utan dess like!
Så punkten jag vill komma till är alltså, det går inte att döma folk efter vad de sysslar med och tycker om.
Jag har inte tvångstankar, men jag är vidskeplig i viss bemärkelse. Eller skrockfull, eller vad man nu ska kalla det.
Jag tror mig veta att om jag gör en sak på det ena eller det andra sättet påverkar det även händelser som faktiskt inte har något som helst samband.
Med händelser som sker, som jag inte tycker om, drar jag direkt paralleller till mitt egna handlande i en helt annan händelse.
Trots att jag inte är särskilt religiös kopplar jag ofta ihop det med synd. Om jag har det för bra sexuellt kommer andra händelser påverkas och jag straffas för mitt syndiga beteende.
Jag vet det låter heltokigt och det låter värre i text än vad det är. Jag styrs inte nämnvärt av dessa tankar, men de finns där och jag måste tänka till lite extra ibland.
Och ärligt talat vet jag inte var desa tankar kommer från. Jag och min familj har aldrig varit särskilt religiösa eller haft en stäng syn på synd, utan detta är något jag själv utvecklat.
Flera gånger har det hänt att, efter någon negativ händelse i mitt liv, att jag har suttit och raderat porr från datorn och tänkt att min nedladdade porr var orsaken till att den negativa händelsen skedde.
På sistone har jag blivit bättre på att förtrycka sådana här tankar. Men de kommer ibland och då gäller det att tänka till ett par gånger extra.