Inlägg i kategorin 'Om mig' ↓

Efter att ha sett blogginlägg borta på Emmy sexblogg om TV-programmet Sex Education som just nu går på TV3, blev jag nyfiken och tog mig tid att titta igenom ett avsnitt.
Min reaktion på programmet är blandad.

Programmet tog upp flera intressanta problem. Barn och ungdomar kan exempelvis idag väldigt enkelt få tillgång till stora mängder gratis porr via Internet och tillsammans med utseendefixeringen i porren och i övriga delar av media, förvrängs många ungdomars syn på vad som är “normalt” och “inte normalt”.

Jag gillade att programmet ganska ocensurerat försöker lära ut att olika personer ser olika ut, även under kläderna och att deras frågor till de brittiska ungdomarna var intressanta att höra svar på. Och i programmet visas riktiga bröst, fittor och kukar; vilket uppskattas! Det finns alltför många program som snackar om våra kroppar, men visar inte vissa delar av dem. Hur logiskt är det?
Men samtidigt som de gör de här sakerna bra lyckas de i programmet även skjuta över målet totalt och predika censur, förbud och filter.
Även ansvarsfördelningen, vems fel det är att porren är lättåtkomlig, är spretig med uttalanden som jag läser av som att de vill få Internetoperatörer att censurera Internet och att elektronikbutiker måste bli bättre på att informera om exempelvis föräldrafilter.

Ett segment i programmet som var extra intressant, var när de bjöd in olika tonårsföräldrar och visade upp klipp från olika hårdporrgenrer för att sedan få svar på deras reaktioner.
Många hade ingen koll på vilken typ av porr som finns tillgänglig bara ett par klick bort.
En reaktion som jag reagerade på, var när en förälder tyckte till om materialet denne precis hade fått se:

“Det är fullständigt vidrigt och mycket värre än nåt våld vi sett för det påverkar våra små barn och det har förintat vår samhällsmoral.”

Värre än våld? Förintat samhällsmoral? Nu hänger jag inte med.
Våld är i alla sina former obehagligt. Visst, även jag kan tycka att det är roligt att se en våldsfilm eller spela ett våldsspel, men porr i de allra flesta former är betydligt snällare material att bevittna.
Jag tror för övrigt inte att “samhällsmoralen” blivit sämre på grund av pornografi. Om jag utvecklar ordet “samhällsmoral” och försöker tyda det kan jag i.o.f. tycka att det verkar finnas mer våld i samhället än förut, men det beror säkerligen på att den mänskliga dumheten sprider ut sig allteftersom och att medmänsklighet är lika utrotningshotat som den sibiriska tigern.

Barnfilter då? Är inte det en bra sak?
Jay och nay. Filter kan vara ett bra extraskydd upp till en viss ålder, men man måste tänka på att det inte ens är i närheten av ett totalt “skydd”. Och om man som förälder kombinerar fri tillgång till Internet, en ung person och därtill inte pratar om sex med sina barn, ja då verkar man inte bry sig så mycket om sina barn överhuvudtaget.
Ett barnfilter kan inte reparera övriga kommunikationsskador.

Precis som med så många andra frågor kring barn, ungdomar och sex så har föräldrarna det yttersta ansvaret att se till att deras barn lär sig  att folk ser olika ut, att sex är skönt men att det finns saker att tänka på såsom sjukdomar, graviditet och att mediasamhället har en förvrängd bild av verkligheten.
Ansvar därefter har skolor och lärare som måste se till att komplettera den lärdom som föräldrar har gett barnen eller lära de barn och ungdomar som har inskränkta idioter till föräldrar (jag tittar på er, religiösa nutjobs).
Ansvaret i ett ännu längre steg ligger på oss som vet om att mediasamhället är totalt åt helvete. Vi får göra vad vi kan för att få folk att ifrågasätta bilden av “den perfekta mannen” eller “den perfekta kvinnan”.

Porr är inte skadligt, men okunskap är det.

En äkta porrbild. Riktigt innehåll som går att använda till vad man vill.

Jag skriver den här bloggen som en sorts “public service”. Det kvittar hur många eller hur få besökare jag har, bara så länge det finns några enstaka personer som gillar det jag gör så kommer jag förmodligen att fortsätta.

När jag tittar på andra bloggar som har väldigt många fler besökare än vad jag någonsin kan önska mig, börjar dock min hjärna att krångla.
Jag tänker inte starta något heligt krig (förhoppningsvis), men jag förstår inte vad det är som lockar med “Kissies”, “Paow”, “Kenza”, “Blondinbella”, “Gaybloggen” och allt vad de heter. Alla nämnda bloggar har väldigt många besökare och bra placeringar i listor som exempelvis Bloggportalen.
Deras innehåll lyckas jag endast tolka som kläder, fester och resor. Och visst är fina kläder trevligt, fester kan vara kul och resor detsamma.
Innehåll som jag bara skulle kunna tänka mig har ett ringa intresse. Antagligen är denna bedömningen helt fel.

Självklart ska man få blogga om precis vad man vill, men jag förstår inte varför dessa bloggar lyckas locka till sig många besökare?

Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/eleaf/2536358399/

Än en gång läser jag en krönika, eller debattartikel, som jag inte får ihop i mitt lilla huvud. Som synes lyckas jag inte ens bedöma om det handlar om en krönika eller en debattartikel. Text är det i alla fall.

Jag tror att Quetzala Blanco, som skrivit artikeln, försöker säga att teknik är osexigt. Och att det inte intresserar henne. Men ändå skriver hon en artikel om det?
Om jag förstår det hela rätt så lyckas inte killar som gillar teknik och exempelvis vill ha senaste mobilen från Apple, charma henne och locka henne till sänghalmen. Och visst, det är helt okej att tycka så, men jag förstår inte syftet med artikeln? Ska alla tekniknördar som läser artikeln direkt förändra sin livssituation och sluta upp med sina intressen? ¿Me no comprehendo?

Min förmåga att uttrycka mig i det Svenska språket ligger på en högst medioker nivå. Jag känner mig inte lämpad att skriva vare sig debattartiklar eller krönikor.
Men gång på gång hittar jag publicerade artiklar på nätet som håller en kass nivå. Artiklar som snarare lämpar sig i någon blogg istället för en stor plats på en av våra största kvällstidningars webbplats.

Till råga på allt är Quetzala Blanco nöjeschef på Nyheter 24. Plus att hon är på gång att debutera med en roman. Får hoppas den håller en högre nivå än den här artikeln. (Inte för att jag kommer läsa boken i fråga.)

Bildkälla: Okänd

Har du, i din vilda jakt på bra porr, råkat träffa på någon som du känner igen? Någon bekants-bekant eller självaste grannen?
Om du skulle råka träffa på en person som du känner i verkliga livet, skulle du se annorlunda på honom/henne som person?

De allra flesta av oss som delat med oss av våra kroppar genom bild- eller videomaterial på nätet väljer att inte visa våra ansikten. Framförallt i rädsla av att någon ska känna igen oss.
Men om vi istället valde att visa nunan, hur skulle detta påverka våra liv?

Om exempelvis en familjemedlem råkar träffa på materialet på webben kanske det kan bli lite pinsamt, men vad händer om det istället är chefen på jobbet? Är det kört då? Kan man få sparken?
Om jag inte helt är ute och cyklar har jag hört historier om lärare som fått sparken eller omplacerats efter att det visats sig att de haft en karriär i porrbranchen (har ingen bra källa på det, bidra gärna!).
Varför denna stigmatisering? Är en person som deltagit i porrfilm eller kanske bara delat med sig av lite bilder, en sämre person p.g.a. detta?

Som ni märker råder det stiltje här på bloggen. Den svenska sommaren har sett till att jag har hållit mig på annat håll, ute i värmen.
Och jag hoppas att ni har möjlighet till detsamma och att ni hinner ta vara på denna ljusa, varma och härliga period av året.

Det är ändock mycket som surrar i huvudet på mig. Och med det menar jag olika saker jag tänker på (och getingar och flugor därtill).
Förr eller senare kommer de ner på pränt här på bloggen jag hoppas ni är redo att surra med mig då.

Jag passar på och även denna gången dela med mig av en favoritbild:

Penila papler. Vad låter det som? I mina öron låter det som det latinska namnet för någon trädsort.
Men det är den svenska benämningen på de små knottror som kan finnas precis på ollonets kant på en del killar.

Jag citerar Wikipedia:

Penila papler är små ofarliga hudtaggar som sitter på ollonkanten hos 30% av alla män.

Efter vad jag läst till mig verkar de här knottrorna vara mer vanliga hos män som inte är omskurna. På vissa håll finns det uppgifter om att upp till 70% av Sveriges killar/män har sådana här.
De är alltså helt ofarliga och en hel bunt med killar har sådana här knottror i olika omfattning.
Det handlar m.a.o. inte om kondylomvårtor eller någon annan könssjukdom. De smittar inte och de är inte funktionellt besvärande.

Men om man vill så går de att ta bort ändå. Om man tycker att de är estetiskt besvärande. Detta sker med intimkirugi i form av laserbehandling.
Då detta är en kosmetisk åtgärd får man vända sig till den privata vården och kliniker som kan hjälpa till med detta. På så vis får man bekosta kalaset själv.

Något som jag uppmärksammat är en viss okunskap i ämnet. På vissa håll i världen verkar exempelvis allmänläkare ibland tro att det rör sig om kondylom och skicka vidare patienter till specialister eller liknande, när det visade sig att biopsin på en skinntagg inte uppvisar kondylomvirus.
Här i Sverige finns det ibland också brister i kunskapen där flera tror att de här skinntaggarna i själva verket är talgkörtlar eller liknande för att smörja ollonet. Detta är fel. Skinntaggarna består endast av hudceller och inget vet idag varför de uppkommer. Det verkar som de inte har ingen särskild funktion utan är en ofarlig hudvariation, kan man säga.

Men varför tar jag upp detta ämne? Jo, det är så att ingen mindre än jag själv har begåvats med sådana här knottror. Och jag kan inte säga att jag gillar dem så mycket.
De var mer framträdande när jag var yngre, men än idag är det lätt att lägga märke till dem.
De har aldrig besvärat mig, mer än att jag inte tycker att det ser snyggt ut.

Jag har flera gånger tänkt på att göra slag i saken och ta bort dem med laserbehandling. Men det är dyrt och jag behöver ju egentligen inte göra det. De besvärar mig endast estetiskt.

Kanske jag egentligen borde vara stolt över mitt knottriga ollon. För ibland kallar man åkomman här i Sverige för “Kejsarkrans”. Det finns även historier att detta härstammar ifrån att romerska härskare absolut skulle ha en kejsarkrans på kuken för att kunna bli kejsare. Huruvida detta är sant eller ej kan ni själva bedöma och läsa med en stor näve salt.
Hujedamej.

Vad är era tankar kring detta? Har ni hört talas om fenomenet förut?
För det verkar finnas många som inte vet om vad dessa knottror innebär och framförallt finns det många smågrabbar därute som flippar ut totalt när de märker att de har knottror på ollonet. (Det torde vara lite vanligare i exempelvis Sverige då det finns många som inte är omskurna här i vårt land.)

Uppdaterat 2010-07-03 kl. 01:47
La till mer information om utbredning och fixade lite stavfel m.m.
La även till benämningen “Kejsarkrans”.