Feminist, javisst?

Man + Woman
Jag har ställt frågan till mig själv flera gånger: är jag en feminist?

Om man tittar på ordets betydelse så handlar det enligt Wikipedia om:

”en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen”

Och det kan jag ju skriva upp på. Självklart ska kvinnor har lika betalt för lika arbete, samma sociala rättigheter och skyldigheter och samma politiska inflytande som männen har.

Samtidigt känner jag mig osäker med att kalla mig för feminist. I mina öron har ordet blivit laddat med en viss negativitet.
Det kanske beror på att jag är man och lyckats snappa upp de allra mest arga rösterna som vill ”krossa männen” och som jämför män med talibaner.

Istället tycker jag att jämställdhet är ett vackrare ord att använda. Det är inte laddat åt något håll och känns så svenskt, neutralt och mellanmjölk så att man blir alldeles svag i knäna. Jag blir nästan patriotisk när ordet jämställdhet kommer på tal!
Inte för att allt är perfekt i Sverige, men min uppfattning är att vi är hyfsat jämställda i det här landet, även om vi kan förbättra en hel del till.
Jag gillar feminism och jämställdhet, men kallar mig inte för feminist?

Som ni säkert redan märkt är jag inte särskilt påläst när det kommer till feminism och jämställdhet.
Jag har aldrig varit särskild aktiv i mitt tyckande och tänkande när det kommer till kvinnors rättigheter. Det har varit så självklart hela tiden för mig att kvinnor ska vara jämlika männen så gott det bara går.
Det är nästan lite sorgligt att det ska behöva finnas politiska partier såsom Feministiskt initiativ. Alla andra ”vanliga” partier borde kunna innefatta detta koncept.

Områden som jag dock aldrig skulle vilja ha jämställt är militär, diplomati och övriga relationer med andra länder. Här skulle det behövts vara en majoritet av kvinnor. Då kanske det hade blivit lite färre krig på den här planeten om alla stridstuppar hade varit maktlösa.
För nog känns det så att männen oftast har närmre till vapnen?

Ett längre inlägg angående omskärelse

Mitt snabbloggade inlägg om hur jag gillade vad generalsekreterare för RFSU Åsa Regnér skrev på SvD väckte en del reaktioner.

Min åsikt att jag inte gillar omskärelse har mötts av flera motargument och jag vill ta upp dessa i detta inlägg och förtydliga mina åsikter.

Här är några argument:

Argumentet att den som är omskuren inte bryr sig om det så mycket.
Motargument: Det man inte har kan vara svårt att bilda sig en uppfattning om. Detta är därför ett argument som inte kan användas på något håll, vare sig av de med förhud eller inte.

Argumentet att det bara är en liten skinnflik.
Motargument: Ett ögonlock är också bara en liten skinnflik. Varför inte skära av det också när vi ändå är igång? Och för den delen är inte förhuden särskilt liten. Den är dubbelvikt och är sammanlagt åtskilliga kvadratcentimetrar stor.

Argumentet att det på något sätt skulle vara orenligt att inte vara omskuren eller att det är mer hygieniskt att vara omskuren.
Motargument: Det går alldeles utmärkt att tvätta förhuden. Och vilka andra delar av kroppen ska vi ta bort för att göra kroppen renare?

Argumentet att föräldrar gör många andra val åt deras barn.
Motargument: Detta är det enda valet som involverar att skära av kroppsdelar. Och varför endast denna del av kroppen, varför endast pojkar och varför endast när de är unga nog för att inte säga nej?

Argumentet att jag genom att uttrycka min åsikt kränker religiösa ståndpunkter.
Motargument: Jag struntar fullkomligt av vilken anledning omskärelsen sker (om den inte är medicinskt nödvändig), då det är själva ingreppet jag motsätter mig.

Argumentet att andra kulturer tycker att andra saker är normala/onormala.
Motargument: De allra flesta här i Sverige tycker att det är förkastligt med kvinnlig omskärelse, samtidigt som det är helt allright i vissa delar av Afrika och Asien.
Hade frågan handlat om hur man bäst tillagar ris i Sverige jämt emot vissa delar av Afrika/Asien hade inte de olika svaren haft någon särskild betydelse. När det handlar om omskärelse (manlig eller kvinnlig) involverar det delar av en kropp som avlägsnas och inte kan sättas tillbaka igen.
I många länder runt om i världen är homosexualitet olagligt samtidigt som det blir mer och mer accepterat i Sverige. Ska inte vi försöka lobba för att människor ska få samma rättigheter i hela världen? Ska vi inte försöka lobba för att barn slipper bli stympade i hela världen?

Några extra saker som är värt att nämna:
Jag har tidigare nämnt att jag är medveten om att omskärelse kan minska smittorisken vid HIV.
Jag har nu gått igenom många olika källor och kan inte komma till en tillräckligt stark slutsats för att kunna säga att detta är sant eller falskt. Det verkar dock som att så inte är fallet eller har åtminstone en omskuren penis en försvinnande liten fördel.
Så, som alltid, var inte en dumskalle: använd kondom vid tillfälliga sexpartners. Det skyddar mot en hel del andra fuligheter samtidigt.

Ja, jag är kritisk mot religiösa ”läror”. Jag har inte så mycket till övers för religion överhuvudtaget, oavsett om det handlar om Kristendom, Judendom, Islam eller Jehovas Vittnen.
Jag kommer skriva mera om denna ståndpunkt i ett senare inlägg.

Varför engagerar jag mig i detta ämne när jag själv inte är omskuren? Tja, varför inte? Det finns betydligt mer onödiga saker att ägna sig åt än att kämpa för att ge spädbarn här i världen lite bättre rättigheter över deras kroppar?

Jag avslutar med ett lång citat som säkert inte ger hela bilden om vad en omskärelse innebär, men åtminstone är en åsikt i denna kokkittel med åsikter:

”I was circumcised at age 30 because a tolerably tight foreskin became even tighter so that sex became very painful (phimosis, as mentioned elsewhere) and stretching didn’t work. The operation needed general anaesthetic and an overnight hospital stay, I was stitched up and bandaged for several days and it took several weeks for the wound to heal and the stitches to dissolve.

It was very painful for the first few days, then just uncomfortable. I soon realised why. The foreskin acts as a barrier to the outside world for the glans. When you remove it and the glans has direct contact with clothing, the nerve endings in that incredibly sensitive skin soon becomes dulled. For me this meant that my glans, previously so sensitive that it was almost painful when touched, has become as insensitive as, say, the ball of my thumb or my nose. The only remaining really sensitive bit is the frenulum. So my sensitivity has been reduced by at least 90%, I’d say. This has had a very bad effect on my sex life and libido. Having sex when you’re not really feeling much sensation is pretty disheartening.

Having had a foreskin and a sex life before circumcision I’m in a fairly good position to judge whether, for me, cut or uncut is better. I would pay a lot to go back to before the operation and try almost anything else to avoid circumcision.

I’m now trying to restore my foreskin (it can be done, apparently) which is frustratingly slow. Perhaps if you lose your foreskin before puberty, your body adapts to it and you have as much sensitivity as I used to have, but I doubt it. I’m 100% against circumcision of minors except where it’s provably a better option medically than leaving the foreskin in place.”

Dagboken: Sanningsserum

Barn kan vara störiga små snoriga jäklar som tär på nerverna hos alla personer i deras närhet.
Men ibland är de också de små finaste små gullungar som finns.

Barn har en rakhet som vuxna inte besitter. En ärlighet som både kan skada och vara till nytta.
Det är nästan som om de tagit ett sanningsserum. De säger vad de tycker och det utan omhuldande.

Denna egenskapen tillsammans med det faktum att de suger upp information som svampar gör dem rent livsfarliga.
Har de hört en sak, då återberättas den. Alltid i någon form.
Deras frågor och kommentarer har alltid en bakgrund. Någonstans där frågan kommer ifrån. Något de hört i sin närhet och som de nu vill veta mer av.

Ibland riktigt lyser det om frågorna. Man märker var de kommer ifrån. Man liksom hör på frågan vem det är som står bakom resonemanget.
På så vis får man en liten inblick om andra tycker och tänker. Via barnens frågor.

Detta hände mig idag. Och nu vet jag lite mer om vad andra tycker om mig.
Jag är visst onormal.
Allright. Får jag väl vara det då.

Man ska vara kåt när man knullar

Här kommer ett litet ”bomb shell”: Jag tycker inte om prostitution.

Jag har inget emot de som själva valt att sälja sex. Jag tycker heller inte illa om de som köpt sex, förutom att det känns väldigt främmande för mig.
”Att köpa sex” är helt enkelt ett koncept som jag inte lyckas förstå mig på.

Sex ska vara en handling mellan två (eller flera) kåta människor som verkligen vill knulla. Om någon finns med i leken som genom ett sorts arbetsavtal då försvinner det härliga med sexet.

Och varför skulle man behöva köpa sex när det alltid, tjugofyra timmar om dygnet, finns folk som är kåta och som är redo att leka?
I.o.f.s. är kanske ”gay-världen” mer öppen med detta. För bögar finns det alltid knull redo, verkar det som. Det är bara att gå in på Qruiser, lägg upp en bild och börja ragga. Om du verkligen vill så kan rumpan få besök ganska omgående.

Att vara kille och leta efter en tjej att ha lite roligt med kan kanske vara lite mer krångligt. Men kåta tjejer finns också!

Jag menar därmed, lite naivt, att prostitution  helt enkelt inte skulle behöva existera med tanke på att det alltid finns kåta människor som gärna skulle vilja knulla nu på direkten, helt gratis och dessutom njuta av det.

Ninja-redigering innan någon kommenterat:
När fan blev jag en moral-tant förresten?

Det gnager

Kan ni hålla flera saker i huvudet samtidigt? Det kan inte jag.

Okej, det är väl att hårddra det lite väl mycket, men faktum är att jag har svårt att koncentrera mig om något annat ligger och gnager i huvudet samtidigt.
Ett litet problem i livet och allting annat blir lidande för det. Jag ramlar hela tiden tillbaka till problemet och tänker på det istället.
Typ dålig simultanförmåga kan man väl säga?

Exempelvis: jag får en tandläkartid som infaller om en månad.
En vanlig människa skriver upp det i kalendern och tänker inte på det mer förren dagen innan.
Jag däremot räknar ner dagarna till tandläkarbesöket. Inte för att jag har tandläkarskräck utan för att det är planerat i förväg och ligger och ”hindrar” mitt liv.

Annat exempel: teven går sönder.
En vanlig människa blir förbannad och lämnar in teven på service. Tänker inte så himla mycket mer på det och hoppas att det snart är fixat.
Jag däremot har teven i tankarna nästan hela tiden. Åtminstone när den är ivägskickad och man inte har koll på när den kommer tillbaka. ”Är teven klar snart mån tro? Undrar vad det var för fel? Tänk om de inte kan fixa det? Hur mycket kostar en ny? Om jag ska köpa ny, hur mycket kan den kosta?”.
Och jag är inte ens en idog TV-tittare. Skiten står mest avstängd.

Jag har m.a.o. lite svårt att leva i nuet. Jag tänker alltid på de problem som finns och hjärnan är alltid på språng med att försöka lösa dem på förhand.

Snabbloggat: Mina tankar blir kanske dina tankar

Ibland så går det upp och ibland så går det ner.
Bloggande är verkligen en väldigt speciell sak att pyssla med. Ibland har man mer tid till övers och då uppdaterar man gärna bloggen och delar med sig av material, kunskaper och tankar.
Just nu befinner mitt sinne i den andra delen av skalan där livet tas upp av andra grejer så att det inte blir så mycket kvar att ge här på bloggen.

Det var kul att läsa de kommentarer som ramlade in på mitt förra dagboksinlägg. Det är alltid lite surrealistiskt, men samtidigt väldigt roligt att se att ens tankar spinner vidare till diskussion och tankar hos helt andra människor.
Och sådan respons hjälper alltid till i uppladdningen inför ett nytt inlägg. Då blir det extra kul att blogga!

En ansvarsfull invandringspolitik

Jag vet. Det var korkat. Att skriva kommentarer på Aftonbladet är totalt lönlöst.
Men jag försökte ändå innan ikväll (klockan 19:34).

Jag fick för mig att kommentera på detta inlägget (http://blogg.aftonbladet.se/ledarbloggen/2011/01/vems-flyktingpolitik-for-egentligen) på deras ”Ledarblogg” som kommenterar de saker som utrikesminister Carl Bildt och dåvarande migrationsminister Tobias Billström hade sagt i ett möte med en amerikansk ambassadör. Deras kommentarer har blivit offentliga tack vare Wikileaks.
Självklart blir deras uttalanden nedslagna på alla sätt man kan tänka sig.
Och jag, min dumme jävel, ville vara med i diskussionen med en kommentar på detta blogginlägg.

Men min kommentar blev aldrig publicerad. Suprise, suprise.
Här kommer den därmed i bildform (jag tog en skärmdump innan jag skickade iväg den då jag anade redan på förhand att den inte skulle publiceras):

Refuserad kommentar på Aftonhorans ledarblogg

Jag vet. Den kanske var hård i tonen och mitt fuskcitat vad Bildt eller Billström inte hade sagt var väldigt hårt, men jag försökte att få fram en åsikt. Plus att jag hoppade på Aftonbladet för deras uselhet.

Hade jag varit en hatande nazist som skrivet att ”alla svartskallar ska dö” eller något annat efterblivet, då förstår jag denna diskussionscensur.
Men så var inte fallet. Jag pekade på att merparten av de 20 000 irakier som sökt asyl verkar ha fått det och att svensk media eviga diskussionsdödare bara ställer till med mer problem och gynnar Sverigedemokraterna.

Vad menar jag då med min rubrik: ”En ansvarsfull invandringspolitik”? Jo, jag tycker att vi i Sverige ska ha både invandring och flyktingmottagning. Invandring kan gynna landet ekonomiskt i längden, medan flyktingmottagning mycket väl kan vara en förlustverksamhet. Utifrån detta får man göra en budget som tar upp alla inkomster och utgifter i förväg (så gott det går).
Detta innebär självklart att det både kommer finnas personer som får hjälp i Sverige och de som blir utan hjälp. Och de som inte fick hjälp kan kanske få hjälp i något av våra grannländer eller annat EU-land.
Det gäller alltså att se till så att flyktingmottagningen inte blir en så stor förlustverksamhet att den drabbar andra delar av budgeten.
Ska det va så jäkla svårt?

Psst! Var inte orolig. Nästa inlägg blir fullt med kuk!

Dagboken: Vem är jag?

Jag skriver sedan ett tag tillbaka en egen privat dagbok. Det var egentligen inte tänkt att jag skulle dela med mig av det jag srkiver däruti, men jag fick för mig att det här kunde vara intressant att dela med sig av.
Om detta blir en engångföreteelse eller ej, vet jag inte i nuläget.
Så här kommer mina tankar, denna tidiga onsdagsmorgon, där jag sitter i soffan och filosof(f)erar om mig själv.

När jag tänker efter är nog detta ett av de mest självutlämnande texter jag publicerat på bloggen. Jag brukar hålla mig lite i baksätet, men här är det bara jag.
Tonen i inlägget låter kanske lite deprimerad. Jag har en tendens till att låta så, men ni behöver inte vara oroliga, det är inte så illa som det låter. Jag är egentligen en ganska glad typ!

Läs mer

Uppföljningsrecension: ”European Lover”

Det är snart dags för mig att publicera en ny recension angående en produkt som jag fått testa tack vare snälla söta Intimera.
Men innan det blir dags för den vill jag ta tillfället till akt och presentera en uppföljningsrecension på en produkt som jag fick testa för några månader sedan.

(Läs originalrecensionen först om ni har lust.)

Det handlar om inget mindre än den stora bamsedildon ”European Lover”. En 23 cm lång och ganska grov dildo med en omkrets på 14 cm. En riktigt stor pjäs som jag aldrig trodde skulle kunna komma till någon annan användning för min del än bokstöd.
Jag hade läst måtten på Intimeras sida lite slarvigt och trodde i min enfald att den skulle inte vara några problem att bemästra.
Ganska snart efter att den kommit på posten (ingen ordlek, snuskhummer!), stod det klart att jag missbedömt storleken.

Men skam den som ger sig.
Faktum är att jag är inte den som ger sig så lätt. Och jag har nu lärt mig att min röv klarar mer än vad jag tror.
Man kan faktiskt sammanfatta upplevelsen enligt mitt Twitter-meddelande som jag sände ut direkt efter mina eskapader: ”My ass hurts. But in a good way”.

För det är verkligen en speciell känsla av att känna den här besten där bak. Den fyller upp mig och trycker och masserar prostatan galet mycket. Det är väldigt skönt faktiskt, trots att jag blir något trött i rumpan efter ett tag vilket jag är säker på beror på ovana.
Att känna millimeter efter millimeter glida in är väldigt speciellt och det är faktiskt en leksak som man längtar efter att använda om och om igen.
Jag trodde verkligen inte att jag var någon ”size queen”, men den här har fått mig att börja undra.

Den är fortfarande lite för stor då det krävs en del ”förarbete” för att kunna leka med den. Därmed kommer jag nog fortsätta mitt letande efter en lite mindre men liknande mojäng.
Men ”European Lover” åker nog ut på storhelgerna ändå.

Jasså? Du gillar sånt?!

Fan vad jag hatar datalagringsdirektivet.

Om man för 15 år sedan hade yttrat att: år 2010 kommer alla att åsiktsregistreras, hade nog väldigt få trott på det man sagt.
Men nu står vi inför just detta.

En person som verkligen hade gillat det här är nog Hitler (när man ändå håller på, kan vi väl dra till med en av de värsta?). Med hjälp av all denna insamlade information hade han kanske lyckats genomföra ”den slutgiltiga lösningen” fullt ut? Det hade åtminstone varit enklare att hitta gömda judar då de nog hade surfat på judiska forum och bloggar, om det hade funnits för 70 år sedan.
Personer som tittar på bög/flat-porr hade också hittats. Bara att knattra in adressen, därefter kommer SS och hämtar dig. In i gasugnen med dig, bögjävel.

Bäst av allt? Folk bryr sig inte. Vem som vinner Robinson på TV4 är bra mycket viktigare, antar jag.
Dessutom kommer vi själva att betala för kalaset genom höjda abonnemangskostnader för Internetanslutningar.
Som att bli nertvingad på asfalt, våldtagen i röven (utan glidmedel) och samtidigt le och titta på en gammal Cola-burk som brevid dig.

Många tänker säkert: jag har rent mjöl i påsen, därmed har jag inget att oroa mig över.
Visst, dagens styre i riksdag och regering kommer kanske inte jaga just dig. Men vad händer om 10 år, eller 25 år? Har vi samma ”timida” syn på olika åsikter då? Vad är ”fel” åsikt år 2036 och vad händer om du ertappas?
Den här lagen är kanske borttagen till dess. Förhoppningsvis mycket tidigare. Men som utvecklingen varit på sistone ser det mörkt ut.

Mina egna surfvanor kan säkerligen se konstiga ut. Jag roar mig alltid med att besöka Internets-bakgator för att hitta nytt material till bloggen.
Så en hel del porr blir det. Både vanlig porr och konstig porr.
Nu i dagarna har jag dessutom diskuterat med folk angående självmordsbombaren i Stockholm. Självklart kommer sprängmedel upp i diskussionen och sökandet efter information om olika sprängmedel tar vid.
Plötsligt får jag för mig att läsa lite om politiska nyheter och söker då införmation om politiker.
Om man tittar på denna surfstatistik kan man säkerligen dra idiotiska slutsatser om att jag ska leta upp politiker, spränga dem och sedan straffknulla dem.
Jag kan inte styra hur mina surfvanor kommer att tolkas.
Hur snälla surfvanor man än har finns alltid risken att den misstolkas.

Tycker ni att det är foliehattsvarning på alltihop? Berätta isåfall allt om ditt liv och uppge namn, adress, telefonnummer, personnummer och kreditkortsinformation, samt sexuell läggning och intressen. Bifoga även foto på dig själv och dina husnycklar. Och sluta med att låsa dörren på toa. Du har ju inget att gömma, eller hur?