Suck. Ibland så undrar man varför man lägger ner tid på saker och ting överhuvudtaget. Arbetet blir ändå inte uppskattat.
Man öser ner tid i ett bottenlöst hål och man får inte någon bra ersättning för det man gjort.
(Nej, det handlar inte om den här bloggen. Det handlar om andra saker. Jag är på gnäll-humör…)
Jag förstår mig inte på vissa människor.
De lever på samma planet som mig själv, men verkar tänka väldigt annorlunda.
Ett exempel på denna typ av människor i form av ett utdrag från en artikel på DN.se:
Pakistans myndigheter vill förbjuda ord som ”sex”, ”tampong” och ”Jesus Kristus” i sms-meddelanden.
[...]
I brevet från telemyndigheten PTA [Pakistan Telecommunication Authority], som sändes ut i förra veckan, heter det att operatörerna inte ska förmedla textmeddelanden som innehåller ord på listan, och att syftet är att ”skydda konsumenterna”.
Källa: http://www.dn.se/nyheter/varlden/forbjudet-smsa-om-tampong
Hur kan människor, på denna planet, år 2011 (snart 2012 dessutom) få för sig sådana här idéer?
Ja, jag vet. Man kan skylla på både religion, annan kultur och en massa andra orsaker. Men det stämmer faktiskt inte. Det finns knasiga idéer även på annat håll.
Exempelvis i USA och ett av de nyare förslagen när det kommer till att censurera Internet: SOPA [Stop Online Piracy Act]. Ett förslag som även kommer att påverka oss.
Hur kan vuxna människor komma fram med sådana här saker än idag? Hur kan man få för sig att censur är något bra överhuvudtaget?
SOPA, ska ”bara” handla om censur av olagliga fildelningssidor m.m. men hur vet vi att det stoppar där?
Jag vet inte om det är jag som överreagerar, men det känns som för varje dag som går så blir världen lite mindre fri. Censur, restriktioner och lagar stramas åt för att medborgare runt om i världen ska ”rätta sig in i ledet”.
Jag hatar kommentarsregler, men tyvärr har även jag sådana.
Senaste tiden har jag inte lyckats blogga särskilt mycket, men det ramlar in en del kommentarer då och då.
Det trista är att många kommentarer är i stil med ”kom och läs min blogg”.
Okej. Jag fattar. Du vill locka besökare till din blogg. Helt förstårligt för det vill jag också.
Men snälla söta rara, skriv något vettigt om inlägget istället för att bara göra reklam för din blogg.
Faktum är att jag blir mindre intresserad av bloggare som kommentars-spammar på detta sätt.
Ibland vill man bara sätta sig ner och ta det lite lugnt.
Ibland känns det som alla andra tittar på 50 gånger mer film än vad jag lyckas med.
Dygnet har bara 24 timmar och minst åtta av dem bör man försöka sova.
Har ni andra människor hittat något smart sätt att förlänga de där 16 återstående timmarna på så att ni kan knöka in mer filmtittande i dem? Eller är det bara så att jag slösar bort tid på annat?
Jag tror det är det sistnämnda…
Och ordet ”slösa” har jag valt helt medvetet, för det är verkligen inte alla gånger som jag fyller de där 16 timmarna med särskilt livsutvecklande aktiviteter.
Hur som helst tog jag mig tid och tittade på den nu tre år gamla svenska filmen ”Patrik 1,5” som handlar om ett homosexuellt par som vill adoptera ett barn.
Efter att de tackat ja till erbjudandet att adoptera en pojke vid namn Patrik på 1,5 år dyker istället en strulig 15 åring upp. Konstigt nog bär tonåringen samma namn: Patrik.
Ett litet missförstånd har alltså inträffat p.g.a. ett oönskat kommatecken.
Nu när ni har koll på vilken film jag menar vill jag komma till pudelns kärna (som för övrigt är ett uttryck som jag inte vet om jag ska älska eller hata):
Här i Sverige har denna relativt harmlösa förväxlingsdramakomedi fått en enligt mig passande åldersgräns. Den är helt enkelt barntillåten.
Visst finns det lite våld med i filmen och såklart lite myspys i sovrummet. Dessutom en del ”fula ord”.
”Patrik 1,5″ verkar även haft visningar i det stora landet i väst och därmed fått en åldergräns satt av lobbyorginisationen MPAA.
Gissa om jag blev förvånad (egentligen inte) när jag insåg att ”Patrik age 1.5″ fått klassificering ”R” av MPAA.
Om man vill se filmen i USA krävs det med andra ord att det finns en medföljande föräldrer eller annan vuxen omsorgstagare om man är under 17 år och skulle vilja se filmen.
Knäppt.
Jag antar att det främsta problemet som MPAA har med ”Patrik age 1.5″ är att det handlar om bögar.
Att se två män som gillar varandra på film kan skada små barn, eller nått sånt. Det är väl vad de de tror. Men i själva verket är det tvärtom!
Man ska visa och förklara för barn att två män faktiskt kan gilla, älska och vilja vara med varandra livet ut och att det är helt okej!
Men det tycker inte de som sitter med i panelerna som bestämmer åldergränser hos MPAA. Vissa av representanterna i de här panelen dessutom är präster och annat löst folk, vilket säkerligen är en av anledningarna till att snusk och bögerier är ett stort ”NO NO”.
Jag passar på och tipsar att om ni vill veta mer om denna korrupta organisation, får ni reda på en hel del i dokumentären ”This film is not yet rated”. En intressant och skrämmande inblick i ett sällskap som bestämmer vad folk ska se och inte ska se.
Jag tror jag hatar tid. Eller klockor. Eller kanske båda delarna.
Tiden går alltid för fort när man vill att den ska gå sakta. Men framför allt så går tiden ohyggligt långsamt när man vill att den ska gå snabbt.
Att vänta kan inte bara vara oerhört tråkigt. Det kan vara rent plågsamt också.
Till er som surfar in på bloggen via mobilen har jag en glad (?) nyhet. Bloggen har nu ett särskilt tema för mobila enheter som förhoppningsvis gör mobilsurfandet lite bättre.
Jag har testat hur det ser ut på Android-webbläsaren samt Opera Mini och det verkar funka helt okej. Förmodligen ser det allright ut även på iPhone.
Så vad tycker ni om’et? Bra eller anus?
Jag har kommit fram till en sak. Jag skulle vilja vara en hemmafru, eller ja ”hemmaherre”, eller vad man nu ska kalla det?
Jag är ju singel och är ganska lycklig med att vara det. Jag är så pass inåtvänd och egoistisk att jag nog funkar allra bäst som singel, även om det då och då dyker upp tankar på att man skulle vilja bo tillsammans med någon skön tjej eller kille.
Om jag då, mot förmodan, skulle flytta tillsammans med nån, då skulle jag inte säga nej till att vara ”hemmafru” eller kanske hemmafru med deltidsjobb vid sidan av, eller någonting sådant.
Städa, laga mat och vara redo att ta hand om min make/maka när han/hon kommer hem från jobbet.
Det låter kanske tråkigt, men det skulle faktiskt vara väldigt härligt att ha huvydsysslan: kärlek.
Nu kanske många ofrivilliga hemmafruar eller hemmaherrar blir helt galna på min önskan, då jag kanske får det till att låta som att hemmafruar/-herrar inte gör någonting om dagarna, men det menar jag verkligen inte. Det finns ju massor att ta hand om i ett gemensamt hem och har man barn så ökar antalet saker som ska utföras närmast exponentiellt.
Är du en hemmafru/-herre? Frivilligt eller ofrivilligt? Skriv gärna några rader om vad du tycker om’et.
Det var länge sedan jag la upp bildgallerier här på sidan. Och flera av mina gamla gallerier verkar ha gått sönder då blid-hosten pici.se har lagt ner.
Därför tyckte jag det var dags att dela med mig av lite härliga bilder som jag hittat lite här och där.
Hittar ni något av intresse? Berätta!
Hjärtat säger ett. Hjärnan säger något annat. Verkligheten stämmer inte med varken eller.
Det är så mycket jag vill göra, men inte kan. Så mycket jag kan göra men inte gör.
Jag vill vara som alla andra men samtidigt vara alldeles speciell.
Det är saker jag vill förändra utan att de förändras. Jag vill älska och bli älskad.
Jag har bloggat i snart sex år och skriver ändå inlägg som skulle kunna vara skrivna av en fjortis.
Nej förresten. Det tar jag tillbaka. Jag är säker på att det finns många fjortisar som skriver bättre än vad jag gör. Men, det har inte med saken att göra.
Det enda som är säkert är att det är storm inuti i mig och den bedarrar inte.
Hittade en väldigt fräck bildblogg (som även har lite videoklipp), som kallas för ”bendoverboyfriend”.
En bildblogg som kan underhåller alla som gillar när killar blir påsatta av tjejer.
Framförallt gillade jag det här videoklippet:
http://bendoverboyfriend.tumblr.com/post/10127443007/littlegirlyone-this-is-hot-i-watched-it
Var fasiken tar veckorna vägen egentligen?
Jag gör ju ingenting vettigt, känns det som, men ändå flyger tiden förbi.